Dag 8 - En låt jag kan alla orden till
Dag 7 - En låt som påminner mig om en händelse
Dag 6 - En låt som påminner mig om en plats.
Låt-listan
Om någon skulle vilja haka på listan så kommer den nedan. Fick den av finaste vännen Angela. Släng gärna en kommentar om det är så att ni börjar så man får se vad det är för människor som läser bloggen.
day 01 - your favorite song
day 02 - your least favorite song
day 03 - a song that makes you happy
day 04 - a song that makes you sad
day 05 - a song that reminds you of someone
day 06 - a song that reminds you of somewhere
day 07 - a song that reminds you of a certain event
day 08 - a song that you know all the words to
day 09 - a song that you can dance to
day 10 - a song that makes you fall asleep
day 11 - a song from your favorite band
day 12 - a song from a band you hate
day 13 - a song that is a guilty pleasure
day 14 - a song that no one would expect you to love
day 15 - a song that describes you
day 16 - a song that you used to love but now hate
day 17 - a song that you hear often on the radio
day 18 - a song that you wish you heard on the radio
day 19 - a song from your favorite album
day 20 - a song that you listen to when you’re angry
day 21 - a song that you listen to when you’re happy
day 22 - a song that you listen to when you’re sad
day 23 - a song that you want to play at your wedding
day 24 - a song that you want to play at your funeral
day 25 - a song that makes you laugh
day 26 - a song that you can play on an instrument
day 27 - a song that you wish you could play
day 28 - a song that makes you feel guilty
day 29 - a song from your childhood
day 30 - your favorite song at this time last year
Dag 5 - En låt som påminner mig om någon
Dag 4 - En låt som gör mid ledsen
Dag 3 - En låt som gör mig glad.
Dag 2- Låt du ogillar mest
Dag 1 - Favoritlåt
Dag 13 - En vanlig dag hemma hos mig
(Vad är detta?)
Usch... Jag vet, jag har inte skrivit på länge men jag tror mycket av det hänger på just detta inlägget som komma ska. En vanlig dag hemma hos mig... Jag har verkligen grubblat på det här länge nu och jag antar att jag kommer till samma tråkiga insikt varje gång... Det händer inte så mycket hemma hos mig.
Jag, som dom flesta andra, jobbar så jag antar att jag ska vara tacksam för att 10 timmar av min dag inte behöver redovisas på annat sätt. Men sen kommer det... Nåväl, jag ska göra ett försök.
Som ni vet är jag väldigt "beroende" av mina tv serier så om inget annat är inplanerat för dagen så blir det mest att jäsa framför datorn med serier och annat skit man pysslar med på nätet. Ni vet, ragga gamla tjejkompiser på FB, undvika gamla ex på MSN och ojja sig att Kent ännu en gång åkt fast för rattfylleri. Voine... när ska pojek lära sig.
Men, jag är även mycket för det sociala. Jag gillar att umgås med vänner men även här, ni som läser, så vet ni att jag på senare tid adapterat en ny inställning till hela den här biten. Jag blev helt enkelt trött på att bjuda och bjuda men aldrig få något tillbaka så jag har dragit ner på det rätt ordentligt. Men, jag har ett par stående punkter som jag ser fram emot i veckorna så det är alltid trevlig.
Vad mer? Lägger mig oftast för sent, vaknar för tidigt och sen börjar det om igen...
Usch... Jag vet, jag har inte skrivit på länge men jag tror mycket av det hänger på just detta inlägget som komma ska. En vanlig dag hemma hos mig... Jag har verkligen grubblat på det här länge nu och jag antar att jag kommer till samma tråkiga insikt varje gång... Det händer inte så mycket hemma hos mig.
Jag, som dom flesta andra, jobbar så jag antar att jag ska vara tacksam för att 10 timmar av min dag inte behöver redovisas på annat sätt. Men sen kommer det... Nåväl, jag ska göra ett försök.
Som ni vet är jag väldigt "beroende" av mina tv serier så om inget annat är inplanerat för dagen så blir det mest att jäsa framför datorn med serier och annat skit man pysslar med på nätet. Ni vet, ragga gamla tjejkompiser på FB, undvika gamla ex på MSN och ojja sig att Kent ännu en gång åkt fast för rattfylleri. Voine... när ska pojek lära sig.
Men, jag är även mycket för det sociala. Jag gillar att umgås med vänner men även här, ni som läser, så vet ni att jag på senare tid adapterat en ny inställning till hela den här biten. Jag blev helt enkelt trött på att bjuda och bjuda men aldrig få något tillbaka så jag har dragit ner på det rätt ordentligt. Men, jag har ett par stående punkter som jag ser fram emot i veckorna så det är alltid trevlig.
Vad mer? Lägger mig oftast för sent, vaknar för tidigt och sen börjar det om igen...
Dag 12 - 10 saker du inte vet om mig
(Vad är detta?)
Eftersom jag fegade ur lite på det förra inlägget så tar jag och betar av en punkt till och det är 10 saker du inte vet om mig. Det är svårt att skriva ett sådant här inlägg. För en del av er som läser detta, och inte känner mig i verkligheten, så kan jag i praktiken skriva vad som helst om mig själv då jag inte allt för ofta berättar om just mig och allt kommer att vara saker ni inte vet om mig. Sen finns det enstaka personer där ute som läser bloggen och känner mig så därför måste jag nog bli lite mer personlig. Sen kommer ju gränsen för vad jag är villig att avslöja om mig själv med. Klart jag kan beta ner tio saker ni inte vet men jag kan även beta ner tio saker ingen någonsin kommer att veta. Så med det sagt...
1. Jag är rädd för att inte vara omtyckt.
2. Jag är rädd för att inte duga som pappa.
3. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv.
4. Jag går, och pratar i sömnen.
5. Jag önskar att mitt liv hade ett soundtrack.
6. Även om jag trivs som singel så saknar jag någon att vara med. Som dom säger, det blir alltid värre framåt natten.
7. När jag älskar älskar jag för passionerat.
8. Jag är inte speciellt bra i sängen.
9. Jag blir förbannad på mig själv för att jag inte kan ta mig för att gå ner i vikt.
10. Jag spenderar 15 - 20 timmar i veckan med att titta på tv serier och filmer.
Dag 11 - Mina syskon
(Vad är detta?)
Hej hej vänner.
Dag 11 - Mina syskon
Hej hej vänner.
Inlägg 11 ska handla om mina syskon. Jag har en syster som jag älskar över allt annat och jag skrev faktiskt ett inlägg om henne för inte så länge sedan så jag tar helt enkelt och fegar ur lite och länkar till det inlägger igen.
Dag 11 - Mina syskon
Dag 10 - Bloggfavoriter
(Vad är detta?)
Oj... Det här kommer nog bli det tråkigaste inlägger av alla i listan då jag läser väldigt få bloggar.
Snipp snapp...
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
(Vad är detta?)
Jag vill min nästa väl. Många gånger för väl. Mer väl än jag vill mig själv. Äsch, jag vet inte... Bete er som människor. Faktiskt så kommer ett av dom bästa citaten någonsin från bibeln. Gör mot andra som du själv vill bli behandlad. (Reserverar mig för att jag troligen inte skrev det där helt korrekt men jag misstänker att ni fattar vad jag menar.)
Peace out och allt sånt där... Säger väl som Tupac, Only God can judge me....
Jahap... Ytterligare ett spännande ämne att diskutera. Ytterligare ett ämne utan raka ramar och tydliga riktlinjer. Eller egentligen inte. Det kan ju inte bli mycket tydligare än så här...
Jag har ingen tro. Eller rättare sagt jag väljer att inte tro. Ok, det där lät kankse lite förvirrat men så här är det. Jag är otroligt avundsjuk på djupt religiösa människor av den enkla anledningen att dom går igenom varje dag och genuint tror att det finns ett högre väsen som tar han dom dom. Oavsett om du är kristen, muslim, satanist eller någon annan religion så finns det någon som tar hand om dig. Må det vara en gråhårig gubbe eller gumma i himmelen eller karma, det spelar ingen roll. Det lugna, det rofulla och det lugna finns där hela tiden och det avundas jag. Men, jag har inte mött gud. Jag har inte fått ett kall, jag har inte sett ljuset och jag har ingen aning om vad som är rätt eller inte.
På samma sätt som att det finns väldigt många saker vetenskapen inte kan BEVISA men som ändå är faktiska så väljer jag att ställa mig mitt emellan religion och vetenskap. Jag förnekar inte den s.k intelligenta skapelsen men jag tänker inte förespråka för den. Jag, personligen, tror på gott och ont. Och egentligen, är det inte det alla religioner handlar om?
Lev ditt liv väl, ta hand om andra och var en bra människa så belönas du när du dör. Spelar ingen roll vilken religion vi talar om, budskapet är detsamma. Och alla levnadsord, visdoms ord och regler grundar sig ju oftast i rent sunt förnuft. Du skall ikke döda... Really? Wow. Tack.
Jag tror på att goda gärningar gör mig till en bättre människa. Jag tror att om jag är en bra person så kommer min tid på jorden vara en varm, underbar och givande tid. Jag tror inte på liv efter döden, jag tror inte på 72 oskulder eller himmelriket. Men jag försöker ändå vara en bra, snäll och omtänksam person.
Jag vill min nästa väl. Många gånger för väl. Mer väl än jag vill mig själv. Äsch, jag vet inte... Bete er som människor. Faktiskt så kommer ett av dom bästa citaten någonsin från bibeln. Gör mot andra som du själv vill bli behandlad. (Reserverar mig för att jag troligen inte skrev det där helt korrekt men jag misstänker att ni fattar vad jag menar.)
Peace out och allt sånt där... Säger väl som Tupac, Only God can judge me....
Dag 8 - Favoritsaker
(Vad är detta?)
Jaha, då var alla lediga dagar slut och alla små griseknoarna är uppätna sedan flera dagar tillbaka. Sakta men säkert börjar man komma tillbaka till de gamla vanliga rutinerna och en av dom är min kära lilla blogg. Dagens topic är ju, som ni ser, favoritsaker och det kan ju bli lite spännande.
Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska lägga upp det hela. Hur ska man definiera favoritsaker. Kan det vara personer, likväl som ett fysikt ting med en prislapp? Kan det vara en kännsla, ett humör eller en tanke som flyktigt flyter förbi? Eller varför inte en jivvla massa ettor och nollor som genom ett magiskt under transformeras till en bild på en vacker storbystad blondin? Inte vet jag men det spelar heller ingen roll för det här är min blogg så jag får tolka det som jag vill. Hmmm... Insåg just att jag måste ta ett beslut. Skit...
Jag försöker komma på vad jag inte skulle kunna leva utan. För något/någon man inte kan leva utan borde ju vara en favoritsak. Nu menar jag inte de primala förnödenheterna som mat, luft och vatten utan någon man har, eller gör, som är så fantastiskt underbart att man inte skulle kunna klara sig utan det. Kärlek är ju uppenbarligen en sådan sak för mig men jag bevisar ju för mig själv gång på gång att jag faktiskt klarar mig utan ändå. Speciella vänner är ytterligare en sak men även där börjar jag lära mig att leva utan, i alla fall på det sättet som jag föreställde mig att vänskapen skulle vara. Nu låter det väldigt tragiskt och jobbigt för Mr Fraggelberg men så är det inte. Jag mår verkligen bra. Jag har lite att jobba på men det går framåt och jag lär mig själv att steg för steg minska riskerna för besvikelse.
Nog om det. Tillbaka till favoritsakerna.
Jag älskar festivaler. Jag älskar att upptäcka nya band. Jag älskar att laga mat. Jag älskar att lyssna på musik. Jag älskar en bra bok. Jag älskar mina kära tv-serier. Jag älskar att få en spontan komplimang. Jag älskar det spontana i människor. Jag älskar tanken på att fått vara med om så otroligt mycket i människans utveckling bara de senaste 30 åren. Jag älskar att det finns folk där ute som fortsätter hitta på saker som får mig att förundras. Jag älskar hur två mobiltelefoner, tusentals kilometer bort, kan hitta varandra och samanfläta människor utan att det blir fel. Jag älskar att kunna se det roliga i vardagliga ting. Jag älskar att jag är frisk. Jag älskar en kall öl. Jag älskar att grotta ner mig i gamla minnen med gamla, goda vänner. Jag älskar att mäniskor jag sårat under mina år verkar ha det bra nu. Jag älskar att facebook kontinuerligt berättar för mig att det finns hur många människor som helst där ute som jag har gemensamma vänner med. Jag älskar att plocka upp liftare och älskar folk som plockar upp liftare. Jag älskar att hjälpa människor. Jag älskar att planera för hur min otroligt most awesome MC Klubb ska bli när jag väl tappat håret och tagit MC kort. (HERE COME THE PEACEKEEPERS). Jag älskar att skriva, sjunga, dansa när ingen ser, ger råd som ingen tar, köpa saker för pengar jag inte har, lukta illa på morgonen, ha gula tänder, vara lönnfet och ha dålig kondis för det gör mig till en människa. En helt vanlig människa. Och det, mina vänner, älskar jag.
Så med det sagt... Bye bye
Jaha, då var alla lediga dagar slut och alla små griseknoarna är uppätna sedan flera dagar tillbaka. Sakta men säkert börjar man komma tillbaka till de gamla vanliga rutinerna och en av dom är min kära lilla blogg. Dagens topic är ju, som ni ser, favoritsaker och det kan ju bli lite spännande.
Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska lägga upp det hela. Hur ska man definiera favoritsaker. Kan det vara personer, likväl som ett fysikt ting med en prislapp? Kan det vara en kännsla, ett humör eller en tanke som flyktigt flyter förbi? Eller varför inte en jivvla massa ettor och nollor som genom ett magiskt under transformeras till en bild på en vacker storbystad blondin? Inte vet jag men det spelar heller ingen roll för det här är min blogg så jag får tolka det som jag vill. Hmmm... Insåg just att jag måste ta ett beslut. Skit...
Jag försöker komma på vad jag inte skulle kunna leva utan. För något/någon man inte kan leva utan borde ju vara en favoritsak. Nu menar jag inte de primala förnödenheterna som mat, luft och vatten utan någon man har, eller gör, som är så fantastiskt underbart att man inte skulle kunna klara sig utan det. Kärlek är ju uppenbarligen en sådan sak för mig men jag bevisar ju för mig själv gång på gång att jag faktiskt klarar mig utan ändå. Speciella vänner är ytterligare en sak men även där börjar jag lära mig att leva utan, i alla fall på det sättet som jag föreställde mig att vänskapen skulle vara. Nu låter det väldigt tragiskt och jobbigt för Mr Fraggelberg men så är det inte. Jag mår verkligen bra. Jag har lite att jobba på men det går framåt och jag lär mig själv att steg för steg minska riskerna för besvikelse.
Nog om det. Tillbaka till favoritsakerna.
Jag älskar festivaler. Jag älskar att upptäcka nya band. Jag älskar att laga mat. Jag älskar att lyssna på musik. Jag älskar en bra bok. Jag älskar mina kära tv-serier. Jag älskar att få en spontan komplimang. Jag älskar det spontana i människor. Jag älskar tanken på att fått vara med om så otroligt mycket i människans utveckling bara de senaste 30 åren. Jag älskar att det finns folk där ute som fortsätter hitta på saker som får mig att förundras. Jag älskar hur två mobiltelefoner, tusentals kilometer bort, kan hitta varandra och samanfläta människor utan att det blir fel. Jag älskar att kunna se det roliga i vardagliga ting. Jag älskar att jag är frisk. Jag älskar en kall öl. Jag älskar att grotta ner mig i gamla minnen med gamla, goda vänner. Jag älskar att mäniskor jag sårat under mina år verkar ha det bra nu. Jag älskar att facebook kontinuerligt berättar för mig att det finns hur många människor som helst där ute som jag har gemensamma vänner med. Jag älskar att plocka upp liftare och älskar folk som plockar upp liftare. Jag älskar att hjälpa människor. Jag älskar att planera för hur min otroligt most awesome MC Klubb ska bli när jag väl tappat håret och tagit MC kort. (HERE COME THE PEACEKEEPERS). Jag älskar att skriva, sjunga, dansa när ingen ser, ger råd som ingen tar, köpa saker för pengar jag inte har, lukta illa på morgonen, ha gula tänder, vara lönnfet och ha dålig kondis för det gör mig till en människa. En helt vanlig människa. Och det, mina vänner, älskar jag.
Så med det sagt... Bye bye
Dag 7 - Vänner
(Vad är detta?)
Som en del av er kanske märkt på mina inlägg så är jag mycket för det sociala. Stundtals kan jag känna att jag är för mycket för det sociala. Vill så mycket mer än min omgivning kan ge och när jag inte får det jag vill ha blir jag besviken, ledsen och deprimerad. Det här är något jag vet att jag måste jobba på och jag har på senare tid tagit en helt ny inställning till hur min vänskap ser ut med mina vänner.
Jag har alltid varit mycket för att bjuda. Mat, dryck, tid, transport, resor, konserter etc och jag har aldrig haft något emot det men på senare tid börjar jag märka att talesättet "Det jämnar ut sig" inte riktigt stämmer. Och nu pratar jag inte pengar utan engagemang. Efter alla gånger jag haft folk hemma, fixat konserter, resor etc så tycker inte jag det är för mycket begärt att bli bjuden tillbaka någon gång. En simpel inbjudan att komma förbi och säga hej, ta en bira eller en kaffe. Kolla en film... Det behöver inte vara så avancerat. Men när även dom enklaste gesterna uteblir så är det helt enkelt inte kul längre. OCh när kommentaren: "Klart vi ska hitta på något, om jag inte har något annat för mig" kommit en gång för mycket så blir man lite matt.
Jag har faktiskt bara en vän i min direkt närhet som kontinuerligt vill hitta på saker och det känns så jävla skönt. De dagar jag funderar på varför ingen hör av sig, varför ingen vill göra något så skiter jag i alla och tänker på att jag har en underbar vän i Birch. Jag älskar honom för det.
När jag hamnar i sådana här situationer där jag "tycker synd om mig själv" så brukar jag ta ett steg tillbaka och kolla varför det är som det är och jag inser att jag har nog ingen annan att skylla än mig själv. Jag inser att jag nog kan bli för mycket helt enkelt och då drar sig folk undan. Ni ser, jag lär mig jag med. :) Och med alla sociala medier och möjligheten att ha milljoner vänner i ett klick så förstår jag med att det är svårt att hålla kontakten.
Nu ska jag inte skylla saker och ting på andra för jag har underbara människor omkring mig som jag är väldigt dålig på att "ta hand om med" men jag försöker skicka en kram eller ett "hur mår du" ibland för jag bryr mig verkligen om er alla.
Som en del av er kanske märkt på mina inlägg så är jag mycket för det sociala. Stundtals kan jag känna att jag är för mycket för det sociala. Vill så mycket mer än min omgivning kan ge och när jag inte får det jag vill ha blir jag besviken, ledsen och deprimerad. Det här är något jag vet att jag måste jobba på och jag har på senare tid tagit en helt ny inställning till hur min vänskap ser ut med mina vänner.
Jag har alltid varit mycket för att bjuda. Mat, dryck, tid, transport, resor, konserter etc och jag har aldrig haft något emot det men på senare tid börjar jag märka att talesättet "Det jämnar ut sig" inte riktigt stämmer. Och nu pratar jag inte pengar utan engagemang. Efter alla gånger jag haft folk hemma, fixat konserter, resor etc så tycker inte jag det är för mycket begärt att bli bjuden tillbaka någon gång. En simpel inbjudan att komma förbi och säga hej, ta en bira eller en kaffe. Kolla en film... Det behöver inte vara så avancerat. Men när även dom enklaste gesterna uteblir så är det helt enkelt inte kul längre. OCh när kommentaren: "Klart vi ska hitta på något, om jag inte har något annat för mig" kommit en gång för mycket så blir man lite matt.
Jag har faktiskt bara en vän i min direkt närhet som kontinuerligt vill hitta på saker och det känns så jävla skönt. De dagar jag funderar på varför ingen hör av sig, varför ingen vill göra något så skiter jag i alla och tänker på att jag har en underbar vän i Birch. Jag älskar honom för det.
När jag hamnar i sådana här situationer där jag "tycker synd om mig själv" så brukar jag ta ett steg tillbaka och kolla varför det är som det är och jag inser att jag har nog ingen annan att skylla än mig själv. Jag inser att jag nog kan bli för mycket helt enkelt och då drar sig folk undan. Ni ser, jag lär mig jag med. :) Och med alla sociala medier och möjligheten att ha milljoner vänner i ett klick så förstår jag med att det är svårt att hålla kontakten.
Nu ska jag inte skylla saker och ting på andra för jag har underbara människor omkring mig som jag är väldigt dålig på att "ta hand om med" men jag försöker skicka en kram eller ett "hur mår du" ibland för jag bryr mig verkligen om er alla.
Dag 6 - Om det här var min sista dag
(Vad är detta?)
Wow... Vad ska man skriva här...
Det är alltid ganska tragiskt att tänka på döden. Jag är inte rädd för den. Förhoppningsvis kommer den fort när den väl kommer så att veta att just idag var ens sista dag vore ganska läskigt. Att lägga sig i sängen, fösöka sova och veta att man inte vaknar igen. Det känns värre. Då är det bättre med en snabb, effektiv död. Oavsett när den kommer.
I vilket fall som helst, det var inte det inlägget handlade om. Jag antar att många människor skulle försöka klämma in så mycket som möjligt i ens sista dag. Ta en pianolektion, hoppa bungyjump, äta japansa blåsfisk eller jaga vilda lejon med bara händerna men jag tror jag skulle vara raka motsattsen. Inga grandiosa farväl, inga extravaganta avslut.
Min sista dag... Det är tragsikst att bara tänka på det. Säg det högt en gång... Ta ett djupt andetag, andas ut och säg: "Min sista dag." Det finns inget utrymme att rätta alla fel på en dag. Det finns inget utrymme att be om ursäkt till alla människor man sårat. Det finns inte tid att berätta för dom du älskar hur mycket dom betyder för dig. Det finns helt enkelt inte tid. Så varför ens försöka? Jag hoppas bara att ni som betyder mycket för mig redan vet om det...
Min sista dag hade jag spenderat hemma i min lägenhet. Min "Soft" playlist på Spotify. Jag hade lagt mina sista kronor på ett sexpack folköl och en pizza. Bänkat mig i soffan och försökt hinna med ett par avsnitt av Burn Notice till innan dagen tar slut. Stängt av telefonen, kopplat ner mig från msn och Facebook. Njutit av tystnaden och mörkret som sakta lägger sig över mitt kära Växjö som en gamal vän.
Lagom till att ögonlocken inte orkar mer gör jag ett sista ryck och sätter på Goodbye cruel world med Pink Floyd. Slutit mina ögon och välkomnat mörkret.
Wow... Vad ska man skriva här...
Det är alltid ganska tragiskt att tänka på döden. Jag är inte rädd för den. Förhoppningsvis kommer den fort när den väl kommer så att veta att just idag var ens sista dag vore ganska läskigt. Att lägga sig i sängen, fösöka sova och veta att man inte vaknar igen. Det känns värre. Då är det bättre med en snabb, effektiv död. Oavsett när den kommer.
I vilket fall som helst, det var inte det inlägget handlade om. Jag antar att många människor skulle försöka klämma in så mycket som möjligt i ens sista dag. Ta en pianolektion, hoppa bungyjump, äta japansa blåsfisk eller jaga vilda lejon med bara händerna men jag tror jag skulle vara raka motsattsen. Inga grandiosa farväl, inga extravaganta avslut.
Min sista dag... Det är tragsikst att bara tänka på det. Säg det högt en gång... Ta ett djupt andetag, andas ut och säg: "Min sista dag." Det finns inget utrymme att rätta alla fel på en dag. Det finns inget utrymme att be om ursäkt till alla människor man sårat. Det finns inte tid att berätta för dom du älskar hur mycket dom betyder för dig. Det finns helt enkelt inte tid. Så varför ens försöka? Jag hoppas bara att ni som betyder mycket för mig redan vet om det...
Min sista dag hade jag spenderat hemma i min lägenhet. Min "Soft" playlist på Spotify. Jag hade lagt mina sista kronor på ett sexpack folköl och en pizza. Bänkat mig i soffan och försökt hinna med ett par avsnitt av Burn Notice till innan dagen tar slut. Stängt av telefonen, kopplat ner mig från msn och Facebook. Njutit av tystnaden och mörkret som sakta lägger sig över mitt kära Växjö som en gamal vän.
Lagom till att ögonlocken inte orkar mer gör jag ett sista ryck och sätter på Goodbye cruel world med Pink Floyd. Slutit mina ögon och välkomnat mörkret.
Dag 5 - Vad är kärlek?
(Vad är detta?)
Då var det dags för det femte ämnet. Vad är kärlek?
Jag måste säga att jag börjar bli lite trött på hela begreppet kärlek. Inte för att jag är trött på själva kärleken men för att kärlek inte betyder något längre.
"Vi umgicks en hel dag och det var så mycket kääärlek i luften"
"Vi gjorde det här tillsammans och det var så kärleksfull stämmning"
Vad betyder orden nu för tiden? Vad betyder "Jag... älskar... dig..."
Jag vet vad det betyder för mig men hur går man tillväga för att hitta den där personen där ute som tycker som du.
Jag känner egentligen att jag inte vill skriva om detta eftersom jag har en ganska bitter syn på vad kärlek är. Jag har fullkomligt gett upp hoppet om evig kärlek. Och innan ni börjar skrika på mig att jag har en bitter syn på saker och ting så ber jag er, snälla, att titta runt. Börja med er själva och säg till mig att ni, som är i en relation idag, aldrig vacklat, aldrig funderat, aldrig gjort något mot er partner som ni i efterhand känner inte var ok. För stunden kan man tycka att en flörtig kommentar, ett förföriskt leende eller en liten handsmekning i förbifarten var oskyldig och inte betydde något men om ni vänder på det och funderar på hur ni hade reagerat om er partner gjort samma sak mot er så tror jag ni alla inser att alla dom där små oskyldiga sakerna kanske... inte... var... ok.
Nu menar jag inte att kärlek är förlorat för att folk inte kan hålla händerna i styr även om det är en stor del av det hela utan jag menar mer att kärleken är förlorad för att vi som människor helt enkelt inte kan vara nöjda med det vi har. Gräset är dock bara grönare på andra sidan om vi glömmer att vattna på vår egna sida och det är nog lite det som gått förlorat. För varje generation blir vi inte bara mer rastlösa men vi bombarderas även av möjligheter, frestelse och utmaningar som gör att vi alla till slut går våra skilda vägar.
Jag utmanar er alla... Alla ni som läser detta och inte är 50 år att lämna era kontaktuppgifter och så hör jag av mig om 10 år för att se om ni fortfarande befinner er i den relationen ni befinner er i idag. Tro mig, ingen är lyckligare än jag om ni lyckas men jag måste vara realist och se sanningen i vitöga.
Vet ni vem den stora boven är? FACEBOOK. Jag hörde häromdagen att en av fem (EN AV FEM) separationer är pga Facebook. Och det är inte så konstigt. Facebook hjälper oss, på ett smidigt, diskret och enkelt sätt att hitta alla gamla flörtar. Tro mig, jag hittade, vad jag trodde var, mitt livs kärlek men pga facebook sket det sig. Det är så jävla enkelt att slänga iväg en flörtig, charmig kommentar till någon och inte tänka på det speciellt mycket men det finns alltid någon som inte ser det på samma skämtsamma sätt som du gör.
Jag vet inte vart jag är på väg med detta. Jag känner bara att saker och ting förändras och samhället är inte längre anpassat för att bestå av man och kvinna (eller man och man, kvinna och kvinna). Sakta men säkert växer vi ifrån ett monogamt samhälle till ett mer kollektivt tänkande. Observera att det här är mina teorier och funderingar och inte baserat på något annat än mina åsikter.
Det kollektiva samhället
Vi spenderar idag mer tid men alla andra än vår familj. Vi spenderar mer tid med våra kollegor på jobbet, våra vänner och släktingar än vad vi gör med vår "kärn"familj. Jag tror personligen att vi inom en snar framtid kommer ha ett betydligt mer kollektivt tänk vad det gäller vårt umgänge. Vi kommer ha ett par vi tittar på film med, ett par vi festar med, ett par vi lagar mat med, ett par vi har sex med och ett par vi delar våra känslor med. Det finns, i mina ögon, inte en enstaka person som år efter år efter år kan uppfylla alla dom önskemålen och istället för att nöja sig med en person som uppfyller 3 av 5 önskemål så kommer vi ha en pool av människor omkring osss som hjälper till att uppfylla alla dom drifterna.
Jag har gång på gång på gång gett allt jag haft och kämpat för att just hon ska vara den rätta men det funkar helt enkelt inte. Människor är för olika. En vän kan man be dra åt helvete ett par dagar och sen är allt bra men om man gör det med någon man älskar så är allt förändrat. En vän kan flörta med någon och inget förändras medan samma handling i en relation skulle vara förödande.
Eitherway, kärleken är död, länge leve kollektivet.
Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat
(Vad är detta?)
Ni som kommer tillbaka har kanske märkt att jag inte är så duktig på att göra den här listan dag för dag men, jag ska ta mig igenom den så ni får ha lite överseende med att det blir lite glapp ibland.
Daf 4 handla rom vad jag bjuder på för mat och den är väl kanske inte så spännande. Det är EVIGHETER sedan jag hade någon här som jag kunde bjuda på mat men jag kan ta och lista mina favoriter nedan i alla fall så får vi se vad det här inlägger resulterar i.
En stående klassiker, om man inte vill göra det för avancerat, är Quesadillas. En enkel, billig och lättlagad liten mummsbit som enkelt kan intas på stående fot eller framför ett avsnitt av Top Gear. Man kan variera dom hur mycket man vill vad det gäller fyllning, om man nu inte vill gå på den traditinella ostquesadillan. Kyckling, tonfisk, biff, svamp eller något annat kul. Personligen finns det dock två tillbehör som är ett måste. Dels guaccamolen men även Pico De Gallo. Pico De Gallo är, enligt mig, den enda sanna salsan. Jag har absolut inget emot halv/helfabrikat men vad det gäller salsa till mexmat så är Pico De Gallo det enda rätta. Det är, som jänkarna säger, an aquired taste, dvs antingen hatar man det eller älskar det men om man ger det tillräckligt många försök så lovar jag att ingen fredagsmexbuffe kommer vara sig lik utan det.
Kyckling är ytterligare en favorit. Kyckling i alla former fullkomligt rockar men när det vankas fint folk så brukar jag ta och fylla kycklingfileér med fetaost, soltorkade tomater och finhackad ruccolasallad. LInda sen kycklingen i bacon, stek och avsluta i ugn. Till detta blir det antingen pasta eller potatisgratäng, beroende på hur mycket tid, ork, lust och hur sugen jag är på att impa. ;)
Ovaan recept funkar alldeles ypperligt bra med en fläskfilé med.
En ny favorit har blivit lax med sherrysås. Problemet är att sherrysåsen får jag av mamma och har ingen aning om hur man gör men tro mig, den är TO DIE FOR!!!!
Fagels personliga favorit och signature dish är kamben. Dvs små revben. Om du inte kan suga av köttet från benet när jag serverar så har jag misslyckats.
Vänner, roligare än så här blir det inte just nu...
Ni som kommer tillbaka har kanske märkt att jag inte är så duktig på att göra den här listan dag för dag men, jag ska ta mig igenom den så ni får ha lite överseende med att det blir lite glapp ibland.
Daf 4 handla rom vad jag bjuder på för mat och den är väl kanske inte så spännande. Det är EVIGHETER sedan jag hade någon här som jag kunde bjuda på mat men jag kan ta och lista mina favoriter nedan i alla fall så får vi se vad det här inlägger resulterar i.
En stående klassiker, om man inte vill göra det för avancerat, är Quesadillas. En enkel, billig och lättlagad liten mummsbit som enkelt kan intas på stående fot eller framför ett avsnitt av Top Gear. Man kan variera dom hur mycket man vill vad det gäller fyllning, om man nu inte vill gå på den traditinella ostquesadillan. Kyckling, tonfisk, biff, svamp eller något annat kul. Personligen finns det dock två tillbehör som är ett måste. Dels guaccamolen men även Pico De Gallo. Pico De Gallo är, enligt mig, den enda sanna salsan. Jag har absolut inget emot halv/helfabrikat men vad det gäller salsa till mexmat så är Pico De Gallo det enda rätta. Det är, som jänkarna säger, an aquired taste, dvs antingen hatar man det eller älskar det men om man ger det tillräckligt många försök så lovar jag att ingen fredagsmexbuffe kommer vara sig lik utan det.
Kyckling är ytterligare en favorit. Kyckling i alla former fullkomligt rockar men när det vankas fint folk så brukar jag ta och fylla kycklingfileér med fetaost, soltorkade tomater och finhackad ruccolasallad. LInda sen kycklingen i bacon, stek och avsluta i ugn. Till detta blir det antingen pasta eller potatisgratäng, beroende på hur mycket tid, ork, lust och hur sugen jag är på att impa. ;)
Ovaan recept funkar alldeles ypperligt bra med en fläskfilé med.
En ny favorit har blivit lax med sherrysås. Problemet är att sherrysåsen får jag av mamma och har ingen aning om hur man gör men tro mig, den är TO DIE FOR!!!!
Fagels personliga favorit och signature dish är kamben. Dvs små revben. Om du inte kan suga av köttet från benet när jag serverar så har jag misslyckats.
Vänner, roligare än så här blir det inte just nu...
Dag 3 - Mina föräldrar
(Vad är detta?)
Jag vet att mina inlägg inte kommer löpande som dom kanske borde men jag jag försöker verkligen att hitta energin till att skriva. Jag vill verkligen göra det här 30 dagars projektet och ni som läser får helt enkelt ha lite överseende med att dom inte kommer varje dag. Men, det ska göras så det är bara att komma tillbaka.
Idag ska jag skriva om mina föräldrar och jag vet inte vart jag ska börja. Ni som känner mig, verkligen känner mig, vet att jag har en väldigt speciell relation till mina föräldrar. Dom är mitt allt och har alltid stöttat mig genom allt jävla ofog jag hittat på och jag älskar dom för det.
Dom träffades, som ur en hollywoodfilm, på sjukhuset. Pappa var sjuk med gulsot eller nått liknande efter sina afrikaresor och mamma var hans sjuksköterska. Hon tog hand dom honom, dom blev kära och gifte sig. Mamma hade en relation bakom sig med en dotter, min halvsyster, och pappa hade ett kortlivat giftemål bakom sig med. Jag föddes -76 som deras enda gemensamma barn men vi fyra har alltid varit en riktig familj.
Jag vet inte om jag ska berätta alla otroliga fakta om mina föräldrar eller om jag ska tillägna inlägget till min relation med min mamma och pappa. Jag skulle kunna berätta att pappa är en av få som blivit bjuden till kungen två gånger, tackat nej och blivit bjuden igen. Jag skulle kunna berätta hur min otroliga mamma växte upp i en helt annan värld med ledighet från skolan för att plocka potatis, hemmasnickrade leksaker och sparsamt levende. Jag skulle kunna berätta om säkerhetsklasser, livräddning, ambassadörer, middagar och bjudningar som är helt osannolika men jag vet inte vart jag ska börja.
Vad jag vet är att jag inte uppskattar dom så mycket som jag borde. Genom alla mina problem, bekymmer, strul och idiotiska handlingar har dom alltid funnits där. Visst, dom kunde bli tokförbannade för att jag inte hade flytväst på mig när jag var liten och seglade själv men när jag åker dit för det ena och det andra som VERKLIGEN sårade dom så var dom hur lugna som helst. Dom symboliserar allt jag vill vara för mina barn men jag inser att jag aldrig kommer att kunna leva upp till deras standard.
Jag älskar min mamma och pappa och hade aldrig kunnat stå på den plats jag befinner mig på idag utan dom. Jag måste bara inse det.
Jag vet att mina inlägg inte kommer löpande som dom kanske borde men jag jag försöker verkligen att hitta energin till att skriva. Jag vill verkligen göra det här 30 dagars projektet och ni som läser får helt enkelt ha lite överseende med att dom inte kommer varje dag. Men, det ska göras så det är bara att komma tillbaka.
Idag ska jag skriva om mina föräldrar och jag vet inte vart jag ska börja. Ni som känner mig, verkligen känner mig, vet att jag har en väldigt speciell relation till mina föräldrar. Dom är mitt allt och har alltid stöttat mig genom allt jävla ofog jag hittat på och jag älskar dom för det.
Dom träffades, som ur en hollywoodfilm, på sjukhuset. Pappa var sjuk med gulsot eller nått liknande efter sina afrikaresor och mamma var hans sjuksköterska. Hon tog hand dom honom, dom blev kära och gifte sig. Mamma hade en relation bakom sig med en dotter, min halvsyster, och pappa hade ett kortlivat giftemål bakom sig med. Jag föddes -76 som deras enda gemensamma barn men vi fyra har alltid varit en riktig familj.
Jag vet inte om jag ska berätta alla otroliga fakta om mina föräldrar eller om jag ska tillägna inlägget till min relation med min mamma och pappa. Jag skulle kunna berätta att pappa är en av få som blivit bjuden till kungen två gånger, tackat nej och blivit bjuden igen. Jag skulle kunna berätta hur min otroliga mamma växte upp i en helt annan värld med ledighet från skolan för att plocka potatis, hemmasnickrade leksaker och sparsamt levende. Jag skulle kunna berätta om säkerhetsklasser, livräddning, ambassadörer, middagar och bjudningar som är helt osannolika men jag vet inte vart jag ska börja.
Vad jag vet är att jag inte uppskattar dom så mycket som jag borde. Genom alla mina problem, bekymmer, strul och idiotiska handlingar har dom alltid funnits där. Visst, dom kunde bli tokförbannade för att jag inte hade flytväst på mig när jag var liten och seglade själv men när jag åker dit för det ena och det andra som VERKLIGEN sårade dom så var dom hur lugna som helst. Dom symboliserar allt jag vill vara för mina barn men jag inser att jag aldrig kommer att kunna leva upp till deras standard.
Jag älskar min mamma och pappa och hade aldrig kunnat stå på den plats jag befinner mig på idag utan dom. Jag måste bara inse det.
