Dag 5 - Vad är kärlek?
(Vad är detta?)
Då var det dags för det femte ämnet. Vad är kärlek?
Jag måste säga att jag börjar bli lite trött på hela begreppet kärlek. Inte för att jag är trött på själva kärleken men för att kärlek inte betyder något längre.
"Vi umgicks en hel dag och det var så mycket kääärlek i luften"
"Vi gjorde det här tillsammans och det var så kärleksfull stämmning"
Vad betyder orden nu för tiden? Vad betyder "Jag... älskar... dig..."
Jag vet vad det betyder för mig men hur går man tillväga för att hitta den där personen där ute som tycker som du.
Jag känner egentligen att jag inte vill skriva om detta eftersom jag har en ganska bitter syn på vad kärlek är. Jag har fullkomligt gett upp hoppet om evig kärlek. Och innan ni börjar skrika på mig att jag har en bitter syn på saker och ting så ber jag er, snälla, att titta runt. Börja med er själva och säg till mig att ni, som är i en relation idag, aldrig vacklat, aldrig funderat, aldrig gjort något mot er partner som ni i efterhand känner inte var ok. För stunden kan man tycka att en flörtig kommentar, ett förföriskt leende eller en liten handsmekning i förbifarten var oskyldig och inte betydde något men om ni vänder på det och funderar på hur ni hade reagerat om er partner gjort samma sak mot er så tror jag ni alla inser att alla dom där små oskyldiga sakerna kanske... inte... var... ok.
Nu menar jag inte att kärlek är förlorat för att folk inte kan hålla händerna i styr även om det är en stor del av det hela utan jag menar mer att kärleken är förlorad för att vi som människor helt enkelt inte kan vara nöjda med det vi har. Gräset är dock bara grönare på andra sidan om vi glömmer att vattna på vår egna sida och det är nog lite det som gått förlorat. För varje generation blir vi inte bara mer rastlösa men vi bombarderas även av möjligheter, frestelse och utmaningar som gör att vi alla till slut går våra skilda vägar.
Jag utmanar er alla... Alla ni som läser detta och inte är 50 år att lämna era kontaktuppgifter och så hör jag av mig om 10 år för att se om ni fortfarande befinner er i den relationen ni befinner er i idag. Tro mig, ingen är lyckligare än jag om ni lyckas men jag måste vara realist och se sanningen i vitöga.
Vet ni vem den stora boven är? FACEBOOK. Jag hörde häromdagen att en av fem (EN AV FEM) separationer är pga Facebook. Och det är inte så konstigt. Facebook hjälper oss, på ett smidigt, diskret och enkelt sätt att hitta alla gamla flörtar. Tro mig, jag hittade, vad jag trodde var, mitt livs kärlek men pga facebook sket det sig. Det är så jävla enkelt att slänga iväg en flörtig, charmig kommentar till någon och inte tänka på det speciellt mycket men det finns alltid någon som inte ser det på samma skämtsamma sätt som du gör.
Jag vet inte vart jag är på väg med detta. Jag känner bara att saker och ting förändras och samhället är inte längre anpassat för att bestå av man och kvinna (eller man och man, kvinna och kvinna). Sakta men säkert växer vi ifrån ett monogamt samhälle till ett mer kollektivt tänkande. Observera att det här är mina teorier och funderingar och inte baserat på något annat än mina åsikter.
Det kollektiva samhället
Vi spenderar idag mer tid men alla andra än vår familj. Vi spenderar mer tid med våra kollegor på jobbet, våra vänner och släktingar än vad vi gör med vår "kärn"familj. Jag tror personligen att vi inom en snar framtid kommer ha ett betydligt mer kollektivt tänk vad det gäller vårt umgänge. Vi kommer ha ett par vi tittar på film med, ett par vi festar med, ett par vi lagar mat med, ett par vi har sex med och ett par vi delar våra känslor med. Det finns, i mina ögon, inte en enstaka person som år efter år efter år kan uppfylla alla dom önskemålen och istället för att nöja sig med en person som uppfyller 3 av 5 önskemål så kommer vi ha en pool av människor omkring osss som hjälper till att uppfylla alla dom drifterna.
Jag har gång på gång på gång gett allt jag haft och kämpat för att just hon ska vara den rätta men det funkar helt enkelt inte. Människor är för olika. En vän kan man be dra åt helvete ett par dagar och sen är allt bra men om man gör det med någon man älskar så är allt förändrat. En vän kan flörta med någon och inget förändras medan samma handling i en relation skulle vara förödande.
Eitherway, kärleken är död, länge leve kollektivet.
Kommentarer
Postat av: Bea
Intressant läsning. Vad ska man tycka om detta... Min egen teori är att många par ger upp kärleken för lätt, och inte vill "arbeta" för sin relation utan tror att det bara ska flyta på av sig själv. Javisst måste man gardera sig mot att inte vara för "flirtig" (både hon och han) mot andra, även om den där flirtigheten bara är supertrevliga smajl eller interna skämt med arbetskollega. Är man osäker på sig själv tål man mindre flirtighet från sin partner, men inte sagt att flirtighet därmed är tillåtet. Jag tycker det finns gränser! Jag var själv ihop med en kille i 4 år som var "flirtig" med andra tjejer, det var så himla jobbigt ibland. Men det var ju min egen osäkerhet också som spökade. Nu är jag singel, men jag har inte slutat hoppats på Kärleken. Livet är erfarenhet och utveckling. Och att mogna med åren :)
Trackback
