Många gånger glömmer man - Eller inlägget om bristen av uppdateringar

Hej och hå i lingonskogen,
Ja då var det dags att försöka uppdatera lite. Vet egentligen inte riktigt vad jag vill skriva eller varför men ibland känner man att man måste låta fingrarna och hjärnan få prata av sig lite utan att man lägger för mycket vikt på det.

Livet är faktiskt riktigt bra just nu. Det är mycket, jämt, men det är ganska kul det med. Har börjat spela teater igen och bandet jag spelar i känns förbannat bra rent ut sagt. Jag antar att drömmen om att bli rockstjärna aldrig riktigt dör ut, oavsett hur gammal man blir. Men, varför skulle den göra det?

Handlar inte livet om att söka njutning och nöjje? Jag har så svårt för folk som kontinuerligt insisterar med att man absolut inte, under några omständligheter, kan göra något kul på t.ex veckodagarna. Då sak man jobba, sen sitta och stirra in i väggen tills man går och lägger sig. Skölj, spotta och upprepa igen nästa dag. På så sätt kan jag sakna skoltiden rätt mycket. Där var dagar bara dagar och vi gjorde alltid allt det vi ville, oavset vilken dag på veckan det var. Visst, jag vet att med ålder och allt sånt där kommer ansvar som måste omhändertas men ändå, man måste väl kunna ha lite kul under tiden.

Nåväl, nu har jag skrivit av mig och inte f*n är varken du eller jag klokare, mer informerad eller gladare för det.

Vi ses i dimman mina vänner.

Vart jag mig i världen vänder - Eller inlägget om hur jag erfar hemlängtan

Hej hej alla,

Har idag varit med om någon jag nästan skulle kunna säga att jag inte riktig känt av tidigare. För att backa bandet lite så är det viktigt att förstå att jag har under merparten av min uppväxt flyttat runt en hel del och har egentligen inga rötter på det traditionella sättet. Fick häromdagen lära mig ett uttryck som kommer väl till hands när folk frågar vart jag kommer ifrån.

"Jag är en världsmedborgare..."

Mitt kära Växjö är den plats jag bott på längst och jag antar att jag kan säga att det är Växjö som är mitt hem. Men, nu befinner jag mig på annan ort igen för första gången på rätt många år och idag slog det till.

Jag har hemlängtan...

Har dock varit sjuk ett tag nu och psyket tar ju ofta lika mycket stryk som kroppen när man känner sig svag och ynklig. Dessutom är det väldigt mycket kul planerat där "hemma" så jag antar att det bidrar till att man längtar "hem".

Eitherway, en dag i taget och allt det där som jag brukar säga. Och visst är det så vi måste förhålla oss till våra liv. En dag i taget... Mycket mer kan man inte göra och det handlar ju bara om att försöka göra det bästa med det man har.

På en lite mer positiv not kan jag länka ett riktigt roligt klipp jag såg idag. Enjoy...


RSS 2.0