Vi traskar dagligen igenom livet som om det aldrig skulle kunna ta slut. Vi tar saker och personer i vår omgivning för givet men tro mig mina vänner när jag säger att en dag tar det slut. Om det är i en bil vid sidan av E4:an imorgon eller om det är i en säng på ett ålderdomshem vid 90 års ålder spelar ingen roll. En dag tar det slut...

Så med det sagt anser jag att det är viktigt att ta lärdom av saker och ting som händer omkring oss hela tiden. Det finns många tackvärda talesätt och texter om att ta vara på dagen och göra den till din egna. Varför leva din dag för att någon annan ska kunna luta sig tillbaka och tycka att dom vunnit, eller att dom äntligen fått något bra. Varför lida för att andra ska ha det bra? Jag är dumsnäll. Jag tar hellre smällar än att de i min omgivning ska behöva göra det och jag får lida för det hela tiden. Jag litar på att människor i grunden är goda och att de är så tills den dag dom bevisar motsattsen. Gör som jag säger, inte som jag gör. Jag är trött på att bli sårad, utnyttjad och grundlurad. Samtidigt vet jag att det är jag som kommer att komma ur detta segrande. En starkare, ärligare person. Ni som nyttjar, njut medans ni kan. Finns bara ett ord som kan fylla tomrummet efter alla svek och det är Karma.

Vi omfamnar världen och vi tar till oss de utmaningar som kära livet ger oss och det är utifrån våra besluta och val som vi blir dom vi är. Jag har ingen fläckfri bakgrund men pga. av alla mina val är jag den person jag är idag. Jag skulle inte byta ett enda val jag gjort tidigare hur sårad min omgivning än blivit för jag är den jag är idag tack vare dom valen. Smarta val som dumma och jag hoppas innerligt att ni där ute känner likadant. Vi tar val och vi som människor måste ta konsekvenserna av dessa val. Vi har alla val bakom oss som vi tittar tillbaka på när ölens rusning eller sorgens hand smeker vår kind och vi tänker att vi skulle velat vara utan just denna handling. Men hur svart, hur uttröttande och sorgligt det än må verka där vi sitter i våra stolar och tycker synd om oss själva så måste vi alla inse att dessa tragiska, hårda och ångestfyllda beslut vi tagit har fört oss dit vi är idag.

Rikard Wolff har gjort en Svensk version av en låt som jag läste på min kusins bröllop. Jag vill verkligen att ni tar er tid att läsa den nedan för den är så sann, så full av verklighet och förankring.

SOLKRÄM (The sunscreen song, sv. text Sven-Åke Peterson)

Kära elev i avgångsklassen: Använd solkräm
Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det var solkräm
De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskare, medan
resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna snåriga
erfarenheter. Jag ska dig mina råd nu.

Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå
inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar.
Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och
minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, alla möjligheter som
låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut. Du är inte lika
tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär
lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi.
De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådan du aldrig ens brytt
din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg
tisdag.

Gör en sak varje sak som skrämmer dig. Sjung.
Var inte vårdslös med andra människors känslor. Tolerera inte någon som är
vårdslös med dina. Använd tandtråd. Slösa inte tid på avundsjuka. Ibland
ligger du före, ibland efter.
Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv.
Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar.
Om du lyckas, tala om för mig hur du bar dig åt.
Behåll gamla kärleksbrev, släng gamla kontobesked. Stretcha!
Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv. De
intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle
göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet
det fortfarande inte.
Få i dig mycket kalk. Var snäll mot dina knän. Du kommer att sakna dom när dom
är sönder.

Kanske blir du gift, kanske inte
Kanske får du barn, kanske inte
Kanske skiljer du dig när
du är 40, kanske dansar du fågeldansen när du
fyller 75
Vad du än gör, håll inte på och beröm dig själv för mycket, men var inte
heller för kritisk.
Hälften av dina val är tillfälligheter. Alla andras också.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den,
eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin
kommer att äga. Dansa. Även om du bara kan göra det i vardagsrummet. Läs
instruktionerna, även om du inte följer dom.
Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful.

Lär känna dina föräldrar. Du vet aldrig när de är borta för alltid.
Var snäll mot dina syskon. Dom är den bästa länken till det förflutna och
troligen dom du kan lita på mest i framtiden.
Lär dig att vänner kommer och går men kom ihåg att hålla fast vid dom bästa.
Arbeta hårt på att minska avstånden både geografiskt och i huvudet, för ju
äldre du blir, desto mer behöver du dem som kände dig när du var ung.
Bo någon gång i en storstad, men flytta innan du blir hård.
Bo någon gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk. Res
Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar: priser kommer att gå upp. Politiker
kommer att luras. även du kommer att bli gammal.
Och då kommer du att fantisera om att när du var ung, då var priserna
rimliga, politikerna storsinta och barn respekterade de äldre.
Respektera de äldre Räkna inte med att någon annan ska försörja dig. Kanske kommer du att ha
sparpengar, kanske gifter du dig rikt, men du vet aldrig när det ena eller
andra tar slut.
Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid
40.
Var noga vems råd du följer, men ha tålamod med vem som ger dom.
Goda råd är ett slags nostalgi. Att dela ut dom är som att gräva fram det
gamla ur sophinken, torka av det, måla över de dåliga sidorna och
återanvända det för mer än det är värt.
Men tro mig vad det gäller solkrämen

Det var länge sedan jag verkligen skrev ett inlägg. Har inte haft ork eller lust att skriva på ett tag men nu rinner min skapande ådra över mig igen och jag känner att jag vill skriva. Om vad? Jag ni... inte en frikking aning. Jag känner bara hur det kliar i fingrarna och dom vill inget hellre än att rusa över tangentbordet och skriva något. Bloggar ses ju allmänt som en förbannad jävla plats upptagare på Internet och folk stör sig något så förbannat på dom men samtidigt är det så att när man väl hittar en blogg man verkligen gillar så kan man helt enkelt inte sluta läsa. Jag vet att det finns 4 personer där ute som ger mig ca 30 träffar per dag oavsett om jag skriver eller inte och låt gå för att det inte är en best seller men 4 personer som intresserar sig för vad jag har att säga är rätt imponerande och underbart ändå. Så... Jag skriver. Mina fingrar löper över tgb just nu som om dom vore frisläppta lejon i en vild park. Eller nått. Hur fan kan en park vara vild....

Bonogoog... Look out for that tree...
Massa... Da tree is not too bad. Look out for the bush running for you right now...

Eller nått. Va fanken vet jag. Så med det sagt har jag nu skrivit ett blogg inlägg som någon kommer att läsa och jag har gjort mitt (Eg. Har jag 10 andra saker jag vill skriva om men det är andra kategorier så jag slutar nu och skriver mer på annat håll....)

Så då var man här. Igen. Efter 40 minuters tragglande med stadsnät och bakfylla så har man nu tillgång till nät igen. Mumma.... Livet leker. Har dock konstaterat att det blir helt enkelt inte enklare att festivala ju äldre man blir, oavsett vad M, J eller SDF säger... FYYYYYYYYYYYYYY!!!!

Helgens bästa ord: "Våldsgosa" Lägg till en pingvin så blir det skit kul

Helgens måste: Enna... Allt som har med Götet att göra måste avslutas med Enna.

Helgens alter ego: Fråga Macke... Det är hans vän.

Helgens "Hur bra var detta då?": Kusinen lagar mat. Mumma med mat. Tack.

Helgens idioti: Man får inte ta med systemkameror in på festivalen. Alla andra kameroro är helt ok men inte systemkameran. WTF?? OMG??!?!?

Helgens kändis bland oss dödliga: Kitty

Bäst in shåw: The Hives

Helgens teknikmiss: 16,000 på en yta och Telias mobilnät säckar fullkomlig. Kanske tur för er som finns på våra Ring på fyllan lista.

Roligast: En låt med The Pogues. (Recensionen i Aftonbladet rockade....)

Bästa insatts: Polissirenen i Manu Chao. VARJE frikking låt. Hör jag en sådan igen och det inte är för att jag blir jagad på e6:an så kommer jag döda någon.

Sämst: Saknar.... Te amo mi amore

Konstigt?: Inga paraplyer med in men alla får gratis regnkläder. Blått is the shit...

Övrigt?: Vi har konstaterat att vi alla bara är fragment av W's fantasi. Vi finns inte.

För mycket öl.. Verkar som att jag har bilen med guldbagageluckan. DET TAR JU INTE SLUT.....!!!

Tjugoåttahundra.

Oh fan. Femsiffrigt. Coolt.

Igår såg vi:

The Pogues

Klockan är 12:32 och W snodde just mitt internet... :(

W säger (09:23):Sälarna kanske ställer upp.... hmmmmm

S säger (09:54):Vilket partygäng!!!! Underbart med lite udda (säl)lskap

SERIÖST!!! Den här helgen kommer att ta kål på mig.

Jag har en vän som är hårdrockare. Allt som har med vröööl bröööl och dööööö.. ehhh... dööööööl att göra är bra. Därför är han lite orolig över WOW. Men, rocker som han är greppar han tag i situationen, häver ett gäng öl och helt sonika letar upp det band som har mest potential att rocka utifrån bandnamnet. Jag kan absolut itne klandra honom när han jublandes blir rekommenderat att se:

...And you will know us by the trail of dead.

Har dom spelandes på stereon i skrivande stund... *harkel* Ska bli kul att se hans min... Mwuahahahah!!!!!

OMFG!!!!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HONOM!!!!!!

Låt mig återge en liten sms konversation jag hade med en vän nyss.

Jag: Lyckan är gjord. Ny David Lynch film. Inland Empire
Han: Ha ha ha. Då är det dags att se en film helt utvilad då... För att fatta något
Jag: Ehhh.. Ja det kan nog vara en bra ide. 5 min in i filmen blev alla kaniner. Med kostymer
Han: ...suck...
Jag: Jag ljög. En har morgonrock
Jag: Åh nu gick en kanin
Jag: nu är alla människor igen. Men dom pratar ryska
Jag: Åh. En kanin kom tillbaka... Och försvann.
Han: Trodde vi var överens om att vi inte skulle ersätta ett beroende med ett annat...

jag blir helt jävla galen på David Lynch. Jag vill älska honom. Jag vill vara pretentiös, djup och egensinnad och verkligen förstå vad han menar. Man jag kan för mitt liv inte greppa vad fan han håller på med. Hur kan en människa som lyckades överrumpla, övertyga och konvertera mig så fullständigt med Twin Peaks gång på gång släppa ur sig filmer som jag helt enkelt inte klarar av???? David vad gör du????? jag vill ju älska och avguda dig men du gör det onekligen inte lätt.