Nu kommer jag att stöta mig med världen men jag kan bli sååååå arg ibland.

Nu har vi en situation i Burma där civilkurage gör att folk går ut på gatorna och demonstrerar för att de tycker saker och ting är orättvisa. Regeringen, som är en militant regering, kontrar med att skjuta ihjäl folk för att dom uttrycker sina åsikter. Jag lider med folket som bor där men i all ärlighetens namn, vad hade dom förväntat sig??? Vi är alla slavar till medians grepp om hur vi ska uppfatta saker och ting. Min svåger sa en gång att man som person inte kan ha en egen åsikt om NÅTT om man inte har upplevt det själv och det är så korrekt, speciellt i detta samanhang. Alla våra åsikter är baserade på journalisters sätt att förmedla vad dom ser. Jag tänker då INTE ställa mig till skaran av folk som tycker saker och ting är si eller så enbart baserat på vad en journalist säger om saker och ting. Det är den första saken som stör mig... Nummer två?

Folk protesterar i Burma. Någon har hamnat i husarrest pga. sina åsikter. Det är för jävligt. Folk delar ut röda tröjor för att visa sitt stöd. Folk bakar till och med kakor för att visa sitt stöd men...

Visste ni om att ca 24 000 människor dör VARJE DAG pga. svält. 3/4, alltså 18 000 personer, av dom är barn under 5 år. Ni som har barn, sätt er ner, ta ert barn i famnen och beklaga att dom kommer att dö för att dom inte har mat för dagen. Beklaga att ni inte kan hjälpa dom för att ni måste betala bensin, dyr mat, försäkringar och tv licens avgifter. Det finns hundratals anledningar att tycka synd om världen och det vi fokuserar vår energi på idag är att en person inte får säga vad dom vill. Jag vet millioner människor som hade gett upp sin rätt att uttrycka sig för en brödbit. Seriöst... Vad sägs om att fokusera på problemen som verkligen finns där ute.

Fuckbook... Ett nytt fenomen. Folk är som galna i det och arbetsgivarna hatar det. Personligen tyckte jag fram tills i morse att det var rätt kul. Man skickar bilder, hittar gamla vänner och leker varulv. Ja, varulv. Men här kommer kickern...

Inatt har jag dröm om varulvar. Och det var INTE på det coola sättet som det är i Fuckbook att man får bita folk och göra dom till varulvar utan i min dröm var jag offret. Har inte varit så rädd i hela mitt liv tror jag som jag varit inatt. Problemet var dessutom att jag i drömmen drömde vilket innebär att när jag i drömmen vaknade så drömde jag fortfarande och SJÄLVKLART blev det ett klassiskt filmscenario där man tror att man är safe och så helt plötsligt var allt igång igen. Hiskans anamma va jobbigt det var...

Förutom att varulvarna stod utanför min dörr och ville komma in och göra sushi av mig så störde jag mig enormt mycket på att dom som var i lägenheten i min dröm inte kunde se dom så inte nog med att jag skulle dö, sekunderna innan skulle jag utpekas som psykotiskt störd dessutom. Hur juste är det?????

Fy för fuckbook. Länge leve Fuckbook. Vi ses där inne och lite på mig när jag säger att nu blir det nya tag med Varulvsbitandet.

Sitter vid datorn med en halvt sovande sjuåring i soffan. Jag sneglar lite slött på tv som just nu visar Klassfesten med Björn Kjellman och kommer till en chockande insikt om mitt egna liv. The raggers, the drottningar, the nerds, the vanliga patrasket dansar till 90-talsmusik, leker roliga timmen och spelar brännboll. Någon blir för full, en annan blir för arg. Någon ska be om ursäkt för allt ont de gjort innan och någon blir kär igen. Jag ler lite inombords och tycker att det hela är ganska patetiskt och töntigt. Samtidigt gnager frågan i bakhuvudet som rör vilken musik vi ska ha, vilka lekar och vilket folk. Fuckbook drar oss alla samman och snart står vi alla där, nervösa att inte känna igen varandra. Kanske rädd för att glömma ett namn och definitivt livrädd för att inte glänsa så inför våra förlorade och gamla vänner som vi alla hade ambitionen att göra. Själv har man hankat sig fram och håller väl ett helt ok jobb nu men vad är det jämfört med Civilekonomen, Sveriges 13 mest lästa bloggare eller musikern som fortfarande spelar och dessutom gör det väl.

Man vill vara snygg, rik och lyckad. Själv har jag gått upp 40 kg sedan gymnasiet vilket stör mig lite för folk jag inte träffat på tio år kommer inte se eller veta att jag gått ner 20 av dom igen. Jag är inte rik och lyckad... Ja jag vet inte, det är väl ändå en definitionsfråga. Jag har en underbar dotter, en rätt fin lägenhet, underbara vänner och ett ok jobb.

Nej mina vänner, det kan nog inte komma något gott ur en förening men visst fanken går vi alla och längtar. Längtar att få komma över tröskeln med nervositet. Biter naglarna i hopp om att någon varit smart nog att ge alla namnlappar. Längtar tills isen är bruten och vi alla kan förenas i ungdomlig extas med Nirvana i bakgrunden, folköl och improvisationsteaterlekar. Ja mina vänner... Jag längtar.

"Först bjöd den hotellanställde flickan på läsk.

Sedan våldtog han henne brutalt i närheten av det populära svenskhotellet i Alanya.

- Vi stöttar flickan och hennes familj säger Annika Heinmetz, marknadsdirektör på Vingresor till aftonbladet.se."

Vad sägs om: " Nja alltså vi stöttar den brutala våldtäcksmanna. Wohoo.. Yeaaaah!!!!!!"

Suck.. Nu när jag har skrivit allt ovan så ser jag själv hur otroligt tråkigt det blev. Förlåt... Lät så mycket roligare när det spelades ut som en film i mitt huvud.

Ritar snyggt

Jag erkänner. Jag är livrädd för ormar. Jag rycker till och hamnar i en gråtande hög på golvet om jag ser en snok på TV. Ja mina vänner, ni läste rätt. Finns inget jag fullkomligt avskyr mer än ormar. Och, så läser man det här och helt plötsligt får jag en helt annan sorts respekt för ormar och hur dom hanterar, ehhh, obekväma situationer?