Dag 3 - Mina föräldrar

(Vad är detta?)

Jag vet att mina inlägg inte kommer löpande som dom kanske borde men jag jag försöker verkligen att hitta energin till att skriva. Jag vill verkligen göra det här 30 dagars projektet och ni som läser får helt enkelt ha lite överseende med att dom inte kommer varje dag. Men, det ska göras så det är bara att komma tillbaka.

Idag ska jag skriva om mina föräldrar och jag vet inte vart jag ska börja. Ni som känner mig, verkligen känner mig, vet att jag har en väldigt speciell relation till mina föräldrar. Dom är mitt allt och har alltid stöttat mig genom allt jävla ofog jag hittat på och jag älskar dom för det.

Dom träffades, som ur en hollywoodfilm, på sjukhuset. Pappa var sjuk med gulsot eller nått liknande efter sina afrikaresor och mamma var hans sjuksköterska. Hon tog hand dom honom, dom blev kära och gifte sig. Mamma hade en relation bakom sig med en dotter, min halvsyster, och pappa hade ett kortlivat giftemål bakom sig med. Jag föddes -76 som deras enda gemensamma barn men vi fyra har alltid varit en riktig familj.

Jag vet inte om jag ska berätta alla otroliga fakta om mina föräldrar eller om jag ska tillägna inlägget till min relation med min mamma och pappa. Jag skulle kunna berätta att pappa är en av få som blivit bjuden till kungen två gånger, tackat nej och blivit bjuden igen. Jag skulle kunna berätta hur min otroliga mamma växte upp i en helt annan värld med ledighet från skolan för att plocka potatis, hemmasnickrade leksaker och sparsamt levende. Jag skulle kunna berätta om säkerhetsklasser, livräddning, ambassadörer, middagar och bjudningar som är helt osannolika men jag vet inte vart jag ska börja.

Vad jag vet är att jag inte uppskattar dom så mycket som jag borde. Genom alla mina problem, bekymmer, strul och idiotiska handlingar har dom alltid funnits där. Visst, dom kunde bli tokförbannade för att jag inte hade flytväst på mig när jag var liten och seglade själv men när jag åker dit för det ena och det andra som VERKLIGEN sårade dom så var dom hur lugna som helst. Dom symboliserar allt jag vill vara för mina barn men jag inser att jag aldrig kommer att kunna leva upp till deras standard.

Jag älskar min mamma och pappa och hade aldrig kunnat stå på den plats jag befinner mig på idag utan dom. Jag måste bara inse det.

Kommentarer
Postat av: Pseudonym

Vilken underbart fin kille du är, du är inte den enda som är tacksam för dina föräldrars prestation som har gjort dig till den du är...



Hälsa och tacka ;)

2010-12-07 @ 19:44:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0