Dag 6 - Om det här var min sista dag

(Vad är detta?)

Wow... Vad ska man skriva här...

Det är alltid ganska tragiskt att tänka på döden. Jag är inte rädd för den. Förhoppningsvis kommer den fort när den väl kommer så att veta att just idag var ens sista dag vore ganska läskigt. Att lägga sig i sängen, fösöka sova och veta att man inte vaknar igen. Det känns värre. Då är det bättre med en snabb, effektiv död. Oavsett när den kommer.

I vilket fall som helst, det var inte det inlägget handlade om. Jag antar att många människor skulle försöka klämma in så mycket som möjligt i ens sista dag. Ta en pianolektion, hoppa bungyjump, äta japansa blåsfisk eller jaga vilda lejon med bara händerna men jag tror jag skulle vara raka motsattsen. Inga grandiosa farväl, inga extravaganta avslut.

Min sista dag... Det är tragsikst att bara tänka på det. Säg det högt en gång... Ta ett djupt andetag, andas ut och säg: "Min sista dag." Det finns inget utrymme att rätta alla fel på en dag. Det finns inget utrymme att be om ursäkt till alla människor man sårat. Det finns inte tid att berätta för dom du älskar hur mycket dom betyder för dig. Det finns helt enkelt inte tid. Så varför ens försöka? Jag hoppas bara att ni som betyder mycket för mig redan vet om det...

Min sista dag hade jag spenderat hemma i min lägenhet. Min "Soft" playlist på Spotify. Jag hade lagt mina sista kronor på ett sexpack folköl och en pizza. Bänkat mig i soffan och försökt hinna med ett par avsnitt av Burn Notice till innan dagen tar slut. Stängt av telefonen, kopplat ner mig från msn och Facebook. Njutit av tystnaden och mörkret som sakta lägger sig över mitt kära Växjö som en gamal vän.

Lagom till att ögonlocken inte orkar mer gör jag ett sista ryck och sätter på Goodbye cruel world med Pink Floyd. Slutit mina ögon och välkomnat mörkret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0