Dag 7 - Vänner
Som en del av er kanske märkt på mina inlägg så är jag mycket för det sociala. Stundtals kan jag känna att jag är för mycket för det sociala. Vill så mycket mer än min omgivning kan ge och när jag inte får det jag vill ha blir jag besviken, ledsen och deprimerad. Det här är något jag vet att jag måste jobba på och jag har på senare tid tagit en helt ny inställning till hur min vänskap ser ut med mina vänner.
Jag har alltid varit mycket för att bjuda. Mat, dryck, tid, transport, resor, konserter etc och jag har aldrig haft något emot det men på senare tid börjar jag märka att talesättet "Det jämnar ut sig" inte riktigt stämmer. Och nu pratar jag inte pengar utan engagemang. Efter alla gånger jag haft folk hemma, fixat konserter, resor etc så tycker inte jag det är för mycket begärt att bli bjuden tillbaka någon gång. En simpel inbjudan att komma förbi och säga hej, ta en bira eller en kaffe. Kolla en film... Det behöver inte vara så avancerat. Men när även dom enklaste gesterna uteblir så är det helt enkelt inte kul längre. OCh när kommentaren: "Klart vi ska hitta på något, om jag inte har något annat för mig" kommit en gång för mycket så blir man lite matt.
Jag har faktiskt bara en vän i min direkt närhet som kontinuerligt vill hitta på saker och det känns så jävla skönt. De dagar jag funderar på varför ingen hör av sig, varför ingen vill göra något så skiter jag i alla och tänker på att jag har en underbar vän i Birch. Jag älskar honom för det.
När jag hamnar i sådana här situationer där jag "tycker synd om mig själv" så brukar jag ta ett steg tillbaka och kolla varför det är som det är och jag inser att jag har nog ingen annan att skylla än mig själv. Jag inser att jag nog kan bli för mycket helt enkelt och då drar sig folk undan. Ni ser, jag lär mig jag med. :) Och med alla sociala medier och möjligheten att ha milljoner vänner i ett klick så förstår jag med att det är svårt att hålla kontakten.
Nu ska jag inte skylla saker och ting på andra för jag har underbara människor omkring mig som jag är väldigt dålig på att "ta hand om med" men jag försöker skicka en kram eller ett "hur mår du" ibland för jag bryr mig verkligen om er alla.
Du sätter faktiskt fingret på en väldigt precis sak som gäller fler än dig. Kan lova att fler känner precis som dig. Vi är ju alla olika sociala och vill med det umgås olika mycket, det skiljer olika i olika tider i livet, men framför allt så är det så att vi kräver olika mycket för att känna oss bekväma i vänskapen när vi gör det. Jag, när jag läste ditt inlägg så kände jag att jag skulle kunna vara upphovsmannen.
För mig har du alltid varit en sjukt rolig prick som jag aldrig haft möjligheten att verkligen fått lära känna även om man aldrig ska säga att man inte haft möjligheten. Men jag önskar dig all lycka till framöver och när våra vägar korsas nästa gång hoppas jag att jag ska ta tag i dig och hångla upp dig i rosenbuskarna. Alt för att du ska få lite närhet och framöver allt Öm(ande)het.
Puss och kram!
