Hade en galen dröm inatt och det fick mig att fundera lite. Dels på att jag verkligen vill kunna rita. Förstå vilket outtömligt materialförråd vi har i våra drömmar och hur otroligt ballt hade det inte varit att kunna rita sina drömmar, slänga in dom i en pärm och bara fylla på. Men även fick det mig att fundera lite på hur världen kommer att förändras den dag vi uppfinner en maskin som kan spela in folks drömmar. Den källa av artistiska inspirationer vi drar från idag kommer ju att bli så otroligt mycket djupare. Böcker, manus, filmer, bilder... ja allt kreativt kommer att bli så mycket mer urflippat. Längtar.

Hur kommer det sig att människor alltid måste tävla om saker. Dvs vilket som är bäst.

Ni som känner mig vet att jag kan ha en tendens till att egagera mig i andras affärer. Jag gör det uteslutande av ren och skär välvilja men jag kan ibland bli trött på mig själv som hela tiden försöker komma med goda råd. Jag vet inte om det handlar om att jag är så mycket äldre än alla mina vänner eller om det bara handlar om att jag varit med om så mycket så jag konstant känner igen mig i folks situationer. Men, likt en själv vid en viss ålder, så skakas många gånger råden bort och folk rusar blint in i en vägg av besvikelse, sorg och ensamhet. Och vet ni vad, det är ok. Vi är alla idag de männsikor vi är pga av våra misstag så egengligen borde jag göra dig en tjänst och inte säga ett smack. Men det är svårt att inte försöka ta över rodret när man ser skeppet dundra rakt mot ett isberg.

Jag inser att det inte är allt för många läsare här men om det finns någon där ute som har ett bra förslag på en fotosession till fotobloggen så tar jag tacksamt emot det.

En tyngd har lyfts från mina axlar.

Jag var verkligen på en mörk plats tidigare idag men tack vare goda vänners råd och tålamod med mitt eviga gnällande över hur alla andra gnäller så har det blivit bättre.

Men, viktigast av allt så tror jag ändå att det har mest att göra med att jag äntligen hittat folk som vill spela ihop. Har suttit hela kvällen nu och bara spelat och spelat och spelat. Så sjukt underbar kännsla att få lira lite igen.

Thanks duuuudes!!!

Många gånger kan jg glöma bort att den jag pratar med antingen är hälften min ålder eller dubbelt så gammal och jag puschar på mina vidsomsord som om dom vore heliga men när man får följande kommentar, från väääääärldens goaste tjej, så kan man inte blir annat än glad:

" "hm, fan vad förståndig du ä, när jag blir stor ska jag bli som dig henke! , haha!""

Jag måste dessvärre meddela att min doter har blivit sjuk igen. Hon har drabbats av "Bieber Fever" som dagens ungdom så tjustigt kallar det.  Symptomer är röda kinder vid syn av hårfixning och digert studerande av favoritfärger, föräldrars namn etc etc etc...

Även om jag med varje millimeter av mitt hemliga vetenskapslaboratiorie i källaren försöker komma på ett botemedel så försöker jag ändå se till att hon känner att hon inte behöver skämmas över den här åkomman. Man ska stå för det man har. Trots detta vet hon att jag med varje fiber i min kropp kommer att reta henne för det och hon är ok med det.

Vadan kommentaren, det finns en gud? Jo mina vänner, det ska jag berätta för er.

Idag skulle hon berätta om Justin Bieber och mitt i allt svammel om skostorlekar och favoritfärger kommer kommentaren"... och hennes mamma heter...".

Bra där min älskade dotter... Bra där. Det finns hopp...

Idag vankas det grillning och jag tog en ledig dag för att dona lite hemma och komma i stämmning. Så på agendan står egentligen bara handling kvar men, jag väntar på ett paket som borde kommit igår så jag litar på att det kommer idag istället. Posten har inte kommit och jag har inte en aning om när den kommer.

I-landsproblem varför?

Vill verkligen ha paketet idag men balkongen VÄGRAR hålla käft. "Faaaageeeeeel.... Kom och ta en kall öl på miiiiiiig..."

Voine voine vilka bekymmer vi lever med...

Jag fick, för er som redan inte känner till det,  nyligen en möjlighet att hjälpa till med en musikal som går i stan och det blev min räddning. Det är svårt att sätta det i ord men utan detta vet jag inte vad som hade hänt. På så otroligt kort tid har jag funnit nya vänner som utan fördommar släpt in mig i deras familj och det känns underbart. Men det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar att imorgon är sista föreställningen. :(

Vad händer sen?

Har spenderat dagen i Stockholm och jag måste säga att jag är fullkomligt kär i den staden. Ja, jag vet att mycket av charmen ligger i den sommaren jag hadde förra året med den mest underbara kvinnan, som slutligen krossade mitt hjärta. Hon visade mig stan som ingen annan gjort innan och det finns så mycket underbart och fint där så jag spricker. Men, det var nog egentligen inte förens idag, då jag spenderade dagen i stan med en kollega, och vän, som jag insåg att jag trivs väldigt bra där ändå. Trots att jag inte får göra det med henne.

Lyckades nästan skrämma livet ur en tjej jag såg för att hon såg ut som en tjej vars blogg jag läser. Det var lite roligt.

Men, i vilket fall som helst... Stooooooockholm iiii mitt hjäääääääärta... Eller nått i den stilen.

I'm comming to get ya...!!!!

Jag är en teaterapa.

Gick estetiska med teater som inriktning och brinner för allt som har med teater att göra. Dofterna, problemen som måste lösas, paniken dagarna innan premiären och gemenskapen. Jag pysslade väldigt mycket med teatern innan men av diverse anledningar föll jag bort från hela scenen undern en lång tid. Men, så en dag, blev jag ombedd av en god vän att hjälpa till med en musikal som går i stan nu och ärligt talat så tror jag att det räddade mitt liv.

Det är en av anledningarna till att jag inte skrivit mycket på sista tiden. Jag börjar jobba runt 7-8 och sen är det direkt till teatern som gäller. Kommer hem runt 1-2 tiden på natten så det finns inte mycket tid över till bloggandet då nätterna spenderas med att skriva ljusmanus, spelar in voiceovers och skapa filmer. Allt för konsten men ack vilken kännsla det ger.

I fredags hade vi premiär så nu lugnar det ner sig lite i alla fall.


Hat-kärlek...


Repetition pågår


Stående ovationer på alla föreställningar ännu så länge


Det är faktiskt en ära att få vara med om något sånt här på Sveriges näst äldsta teater.

Så ja...

Då har dom första objekten från säljlistan börjat försvinna...

Stod i kön idag i Ica och började fundera på bloggen. Mest av allt började jag fundera lite på vilka ni är som läser men det känns omöjligt att ta reda på så den tanken släppte jag ganska fort. Istället började jag tänka mer på vad det är jag skriver om och kom fram till att min blogg nog säkerligen speglar mer av mitt liv än jag tror.

Vad menar du nu Fagel?

Jo, det ska jag berätta...

Om jag, i mitt stilla sinne, går igenom min blogg i huvudet så inser jag hur otroligt varierande den är. Det hela började ju med att jag ville ha ett utlopp för Hultsfredsfestivalen 2007. Sen blev det fler festivaler och därefter blev det snöbollseffekten. Jag har haft mina aggresiva perioder, mina deprimerade perioder, mina glada perioder och mina observanta perioder. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg med det här inlägget men... Ja som sagt var, jag har inte en aning.

I vilket fall som helst är jag glad att jag har min lilla blogg och jag är glad att det finns folk som läser.

Så för att följa traditionen och historiken med bloggen:

FUCK OFF, party on people, forever alone, I love you all and hey, I'm on the internet.

Inlägget med schite till salu är uppdaterat...

Äntligen är det fredag snart och då drar jag och 11 av mina närmsta polare iväg och åker skidor hela helgen. Kommer bli legen-wait for it-dary!!!!

Trots att jag skriver så sjukt lite på bloggen så ser jag på statistiken att jag har trogna läsare.

Visst, ni är inte många men jag har aldrig varit ute efter att skaffa många läsare.

Har ett par pryttlar jag vill bli av med. Alla är i orginalkartong och inropade till ett orförskämt lågt pris, därför säljer jag vidare. :P Dra ett mail till [email protected] om ni är intresserade. Eller lägg en kommentar här. Ni som känner mig irl kan ju ringa eller höra av er på annat sätt.

Nytt 110314
1. Bordsfontän - Par vid mur - 33 cm - 350 kr
2. Borr- och pluggset - 300 delar - 150 kr
3. Brödkniv 3,0 mm Chef - 50 kr
4. Kikare 10x50 med inbygd kompass - 500 kr
5. Klassisk griffeltavla i fransk lantstil - 150 kr
6. Lampa kaskadvägg - 250 kr
7. Ljusslinga 6m - Blå med 8 olika "steg" - 100 kr SÅLD
8. Ljusstake i trä - 100 kr
9. Modernt köksset i 12 delar med hängare - 250 kr
10. Oljelampa i cement - 17,5 cm - 120 kr
11. Oljelampa i cement - 21,5 cm - 150 kr
12. Oljelykta - 100 kr
13. Vadmassör - vibration i tre steg - 90 kr
14. Väderstation Thierry Mugler - 300 kr
15. Värmeljushållare - set - 150 kr (En såld, en kvar)

Uppdaterad 110314
1. Digital fotoram 7” Svart - 400 kr
2. Grillbestick trä - 12 delar - SÅLD
3. Självsläckande askfat - SÅLD
4. Snapsglas med skruvad silverfot 4-pack - 250 kr
5. Tunna med lock Djurmat - 150 kr
6. Walkie talkie - 250 kr

Vi har alla stunder i våra liv när vi tittar tillbaka och saknar/ångrar/funderar saker vi gjort eller inte gjort och för mig har det alltid varit saknaden efter min älskade syster.

Min syster är äldre än mig och flyttade rätt tidigt till USA där hon förvisso träffade världens goaste kille men dessvärre blev kvar. Med tanke på åldersskillnaden så tänkte jag inte så mycket på det då, speciellt inte med alla utomlandsflyttar och tvånget att skapa nya vänner hela tiden. Det fanns helt enkelt ingen tid att sakna henne på det sättet jag gör idag.

Men nu, när jag stabiliserat mig, nu när jag är äldre så gör det mig ont att hon och jag inte kan spendera mer tid ihop. Visst, vi träffas "regelbundet", så pass regelbundet man kan när man bor artonhundramilljoner mil ifrån varandra men även då så är det alltid en massa andra männsikor runt omkring. Jag blir så avundsjuk på folk som konstant berättar om hur dom gorde ditten och datten med sin syster/bror för vi kan inte ha det. Vi kan inte fika, vi kan inte festa, vi kan inte resa, vi kan inte leva, vi kan inte bråka... Och allt det saknar jag.

Älskade Lisa, jag vet att du läser bloggen ibland och jag vill att du, och världen (alla 23 regelbunda besökare på bloggen) ska veta att jag saknar dig och älskar dig...

Nyss hemkommen från en fotosession på kyrkogården men en kär vän så fick jag lust att skriva ett inlägg. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill skriva om man det känns som att det finns så mycket inom mig som bara bubblar och vill ut.

Min vän och jag var nere på kyrkogården och fotade från ca 00:00 till 01:30. Det var kallt och jävligt men ack så vackert. Överallt lös ljusen som i sin ensamhet påminner om kärleken som finns kvar trots att döden bragt en mamma, en son, en dotter eller en bror på någon som betyder mycket för dom. Stjärnorna lös klart och kort efter kort skapade ett minne från denna kvällen.

Det var en bra kväll. Lugn, vacker, trevlig och "enkel"... Det är så skönt att kunna umgås med någon som man bara kan prata med. Jag vet inte hur det är med er men oftast har man många vänner som man umgås med men även den bästa av dom vännerna kan stundtals kännas lite svår att bara vara med. Bara strosa, titta, prata och berätta om hur man nästan polisanmälde sin moster för att man trodde att bilen framför kördes av någon berusad person.

Ahja, skit samma, jag vet inte vart jag är på väg med detta. Jag antar att jag bara är glad att jag har min vän, jag är glad för att komma ut och göra saker och... ja jag är glad helt enkelt.

Jag ser ju att det finns ett regelbundet inflöde av folk till sidan och det vore kul att veta vilka ni är? Kan ni inte droppa en kommentar och säga något kul?