Forsättning...
Jag skrev ett för ett tag sedan ett inlägg om hur jag kan störa mig på människor som klagar över hur livet är så orättvist men samtidigt inte ens tar sig tid att lära sig prata och skriva ordentligt och idag hamnade jag i ett par roliga situationer på nätet.
Eller vad sägs om:
Det finns en dokumentärskapare som heter Louis Theroux som är galet bra på att skapa kontroversiella dokumentärer. Lite som Michael Moore (fast utan moralpredikningarna) eller Morgan Spurlock. Han har gjort en dokumentär nu som heter Miama Megajail där han besöker Floridas absolut värsta fängelsen och pratar med dom intagna. Ett stopp är på ett militärläger där ett gäng ungdomar varje 6 månader får möjlighet att få straffförkortning i utbyte mot att dom genomgår en bootcamp. Scared straight skulle man kunna säga men jag höll på att trilla av stolen nyss.
En yngling på 14 år, dömd för rån, eller mord eller nått blir tvingad att göra pushups och två drill sargeants står och skriker huvudet av sig. Dom har långt innan etablerat att "I want the first and last word out of your moth to be SIR. DO YOU UNDERSTAND???" Den här killen fattade uppenbarligen inte då han lunkade iväg med ett "Aiiight man"
Dag 25 - En låt som får mig att skratta
En blå ådra ryser - Eller inlägget om hur det här är saker som drömmar är gjorda av.
Förutom att det här nog är en av dom absolut sjukt mest absoluta galet helvete i gatan stan bästa blueslåtar som gjorts så måste jag säga att videon symboliserar ALLT jag föräväntar mig inför nästa års roadtrip.
Dag 24 - En låt jag vill ha spelad på min begravning
OK, den här kom ju inte som någon överraskning då jag redan länkade den i mitt inlägg om jordens undergång men men, här kommer den igen.
Jag minns en dag från förr - Eller inlägget om hur saker och ting börjar röra sig.
Vi känner alla till den där lite smått magiska kännslan när man känner doften av en nybakad kanelbulle och minns hur man som 8-åring brukade vakna och hitta sin farfar på altanen med en tänd cigg i näven och en kopp kaffe. Vi minns alla hur han brukade le när man kom ut, ersas sig och gå in i köket för att tina en farfar-bakad kanelbulle och göra en kopp varm choklad till barnbarnet. Och vi minns alla hur vi sen satt där och bara mös, på altanen som blickade ut över östersjön.
Nu har vi säkert alla olika minnen till just nybakade kanelbullar men jag är ganska säker på att just kanelbullar, nyklippt gräs och bensin triggar minnen i oss alla. OM det handlar om specifika möten, kvaddade bilar eller en natt i ett tält där hela natten gick åt till att diskutera om göken verkligen säger "Ko-kooo" eller "Jo-hoooo" spelar ingen roll, kontentan av det hela är att dofter triggar minnen i hos.
Men jag vill belysa något annat. Jag vill belysa synen. Och jag vill belysa framtiden. Jag vill ta upp det visuellas förmåga att få oss att tråna, längta och driva framåt för att skapa nya visuella minnen som i sin tur får oss att tråna mer, längta mer och driva mer.
Jag önskar innerligt att jag i skrivande stund kunde förmedla det som inspirerat just det här inlägget men se det kan jag inte. Låt oss lämna det vid att något otroligt vackert visades för mig för ett tag sedan och jag kan helt enkelt inte sluta tänka på det. En simpel liten bild har fått mig att göra piruetter när jag är ensam, fått mig att rodna när jag kommer på mig själv att längta och helt enkelt satt griller i huvudet. En sådan enkel sak får en att fundera, tänka och grubbla och bara inse att livet faktiskt är ganska bra. Simpelt? Nej. Underbart? Ja...
Ahja, jag vet inte riktigt vart jag är på väg med det här men jag bara önskar att jag fick agera på mina kännslor.
Dag 23 - En låt jag vill höra på mitt bröllop
Röda hund - Eller inlägget om reportern vars ms paint spydde på hans bild
Förlåt Aftonbladet men vad i hela friden tänkte ni med här?
Hag har t.o.m, trots bättre vetande om att klicka mig in på dom rosa sidorna, läst artikeln OCH kollat på klippet men inte någonstans finns det en förklarning till vad den här pre-impressionistiska bilden skulle visa.
En bulle i ugnen - Eller inlägget om hur Fraggelberg ska baka muffins.
Jahap vänner, då åkte man på ett bak till dotterns skol tjomojängtjoflät imorgon.
Cover me, I'm going in...
Dag 22 - En låt jag lyssnar på när jag är ledsen
Nice parking
är uppdaterad.
Glöm inte skicka era bidrag till mig...
A rose by any other name - Eller inlägget om hur handlingarna rättfärdigar ändamålet.
Christina Hendricks informerar om att hennes bröst är äkta.
Skulle kinesiska muren vara mindre av ett underverk om det var byggt i cement istället för sten?
Hubba hubba...
Well played God, well played...
När svart är svart - Eller inlägget om hur vissa människor bara kan formulera saker så det blir fullkomligt logiskt.
Ni som följer bloggen vet att det är ingen hemlighet att jag är lite hemligt förtjust i bloggerskan Mathilda. Har följt henne ett bra tag nu och även om man stundtals kan tro att hon bara är ytterligare en snygg, sminkintresserad, "en i mängden" tjej så finns det så otroligt mycket mer där.
Läser man bloggen så ser man hur näst intill varje inlägg genomsyras av en form av humor, kärlek och naivitet som är så otroligt unik och väldigt uppfriskande. Nu har hon dessutom fått möjligheten att skriva krönikor för Nyheter24 och hennes senaste krönika var verkligen helt underbar att läsa.
Så läs och njut...
Mitt namn är Henrik - Eller inlägget om att jag nu byter namn till Qwertyztupanik
Mobbning... Helt klart.
Med vinden i håret - Eller inlägget om vad jag ska göra nästa sommar
Idag har jag bestämt mig. Nästa sommar blir det till att köra Route 66. Chicago, IL till Los Angeles, CA med allt vad det innebär.
Har suttit och kollat bilder av andra som gjort resan och jag blir helt lyrisk. Bara tanken på att köra genom öknen mitt i natten, en varm sommarnatt i e cabriolet och låta stjärnorna spela sina magiska scener för en, eller varför inte tugga i sig en hederlig amerikans äppelpaj serverad av en krullhårig, yppig dam med för mycket smink, i sina bästa år vid namn Cheryl.
Vill prata med lokalbefolkningen, lyssna på "the old timers" berätta om hur det var förr, besöka museum, titta på kratrar och sova i tipis.
Budget lagd, allt planerat... Nu blir det ta mig fan av.
Dag 21 - En låt jag lyssnar på när jag är glad
Kan.. inte... jag... - Eller inlägget om JAG HAR INGET ATT SKRIVA OM.
Jag tänker citera Steve Martin som häromdagen sa: ""I'm wasting my time trying to come up with a good tweet, so, out of anger, I'm going to waste your time by having you read this one."
Dag 20 - En låt jag lyssnar på när jag är förbannad
Det heter inte LOL - Eller inlägget om hur jag insåg att dagens ungdom är på väg att ta över
Miklos, så länge jag har kännt dig, vilket börjar bli rätt många år nu, har du alltid sagt HÖHÖ och häromdagen fick jag höra att LOL är "..så 90-tal". Det "balla" att säga nu är HÖHÖ so my hat is off to you my dear friend.
Men, jag tänker kontra. Jag vill byta ut LOL mot HAJATTACK.
Varför?
____lol____/\____
Så kom igen, spread the word...!!!
Knark är bajs - Eller inlägget om "Definieras vi av de omoraliska val vi gör"
Det här inlägget är inte skrivet för att skapa någon form av debatt ang. knarkets vara eller ikke vara, för det orkar jag helt enkelt inte med utan mer ett inlägg som belyser konsekvenserna av de val folk gör när dom nyttjar narkotika.
Det är ingen hemlighet att jag anser att det borde vara skilllnade på droger, och droger. Det finns en anledning till att val om legaliseringen av marijuana ens kommer på tal och tro mig när jag säger att inom 10 år kommer det vara lagligt. Meeeeeeeeeeeeeeeeen, det var inte därför jag bestämde mig för att skriva det här inlägget. Anledningen var just konsekvenserna av de val vi gör.
Ingen kan ju ha missat debatten om Ola Lindholm och hans positiva testresultat som trillade in för några veckor sedan. Jag lägger ingen vikt i om han är skyldig eller inte, och jag tänker inte skriva något om hur media jagar honom och blottar hans privatliv för han är en offentlig person så det får han vacker acceptera, plus att han själv bemött det hela på sin blogg, men det jag tycker är tråkigt är att, på något sätt, allt gott han någonsin gjort blir ogjort.
Mannen är en uppskattad programledare, representant för BRIS samt chefredaktör för Kamratposten och nu, pga av ett positivt testresultat så är inget av det värt något längre. De sista två avsnitten av Wild Kids sändes inte ens pga av misstankarna. Man skriver i media att han själv väljer att hoppa av men smyger samtidigt in den lilla lurigen "...i samråd med XXXX har Ola bestämt sig för".
De senaste 10 åren har Ola jobbat med att hjälpa utsatta barn. Blir allt det ogjort för att han testar positivt? Är dom inte hjälpta längre? Visst, det är jävla klantigt, om det nu är så att han verkligen nyttjar. Spelar ju tillbaka på inlägget jag skrev häromdagen om folks val baserat på vad dom representerar men ändå. Jag har svårt att tro att Olas roll i samhäller på något sätt inte betyder lika mycket längre.
För att inte tala om att han inte är dömd för något!!!!
Jag som arbetsgivare kan inte kasta ut en missbrukare som en använd servett, varför kan BRIS, KP och SVT göra det?
Barnporr - Eller inlägget om hur tvspelskaraktärer inte kan fixa falsklegg.
Läser idag om hur Dead or alive kan stoppas då det förekommer ett moment i spelet där man kan ta kort på karaktärerna i, vad som säga vara, utmanade positioner och då tre av karaktärerna är under 18 så skulle det skapa kaos på marknaden.
Jag fattar inte... Det är ju tvspelsfigurer vi pratar om. Varför säger Nintendo bara inte att dom är 18???? Visst, jag förstår att kulturen är annorlunda men borde man inte tänka efter lite. Alternativt kan man väl släppa samma spel men i Europa säga att det är deras äldre systrar? Fast det är klart man kanske inte kan förvänta sig för mycket från från samma land som döpte en bil till Fitta...
Vi lever - Eller inlägget om hur vissa människor nog känner sig rätt dumma nu.
Jag är inte en person som inte tycker att folk ska få ha sin tro. Man får tro vad man vill, hur galet det än är, så länge man inte skadar någon annan. Men det finns nog väldigt många där ute nu som känner sig väldigt korkade. Bara på Aftonblades omrästning hade 15% sagt att jorden skulle gå under idag när jag kollade häromdagen men, tidfrsiten kom, och gick och här är vi.
Det vi gör nu är att blickar framåt och väntar in den 21:a december, 2012 så vi kan avfärda lite fler virrpannor. :):)
Dag 19 - En låt från mitt favoritalbum
Till alla morgonpigga läsare
Godmorgon...
Jag förstår inte - Eller inlägget om moder jord
Jag går inte under intrycket att jag nåååågonsin kommer att bli känd för något, vad som helst men jag tänker ofta till mig själv att även om det hade varit otroligt coolt att vara lite känd så vet jag inte om jag skulle vilja att allt mitt privata hängdes ut i media. Tanken på att plötsligt inte kunna lite på sina vänner, vilket kungen fick erfara nyligen, eller ångesten över att vara orolig över vad som skickas upp på löpsedlarna känns inte som att det skulle vara värt det.
Men samtidigt måste jag någonstans innesrt inne tro att OM ja blev känd så skulle jag åtminstone försöka tänka lite på vad jag gjorde. Jag skulle försöka representera det som gjort mig känd. Av den anledningen kan jag för mitt LIV inte förstå hur en människa som Mikaela Valtersson väljer att ta taxi istället för att åka t-bana. Har man ambitionen att bli språkrör för ett parti som förespråkar miljöarbete så kanske man borde tänka efter både en och två gånger innan man gör på det här sättet?
Jag är ett emotionellt vrak - Eller inlägget om BUHU
Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om flashmobs (1, 2, 3) och nu hittade jag en till. Det finns dock två saker jag för mitt liv inte kan förstår när jag tittar på sådana här saker.
1. Hur kan det finnas krig, våld och hat mot medmänniskor när det finns sånt här? Jag inser att jag är lite av en utopist och vill gärna att alla ska komma överrens och inte hålla på och bråka men när man ser den här mängden människor sluta upp och gära något så här underbart tillsammans så känner man att det faktiskt finns hopp.
2. Varför... Varför i hela fridens namn kan jag inte se sånt här utan att bli tårögd?????? Känns som jag har någon "emotionell-defect-lipa-åt-allt" gen inom mig som gör att jag blir helt förstörd när jag ser underbara, snälla, vackra saker. Är jag så infekterad av människors hat att jag reagerar som jag gör när jag ser något som motbevisar folks natur eller är det bara så att jag helt enkelt är ett emotionellt vrak...
Dag 18 - En låt jag önskar spelades på radion
Saknar denna sommarplåga.
This is the end - Eller inlägget om "nu tar det slut"
Det finns, som vanligt, stollar där ute som säger att jorden kommer att gå under när som helst och det senaste är att det kommer att hända nu på lördag. Nu är inte jag en person som lägger så mycket vikt på sånt här. Händer det så gör det men när någon låser in sig själv i 10 år och börjar multiplicera ord med antalet tånaglar på en halt bergsget för att komma fram till att det är dags nu så kan jag inte riktigt ta det på allvar. Eitherway, när någon sådan här tekopp flyter fram och får lite mediauppmärksamhet så kan man inte annat än att börja fundera lite på sitt egna liv och om man känner sig redo att lämna världen OM det verkligen händer. Och när jag ställer frågan till mig själv så är svaret ja. Fast nej... Det finns vissa saker jag vill ha sagt innan jag traskar vidare.
1. OM det mot förmodan är så att jag dör och ingen annan gör det så vill jag att ni spelar "Brothers in arms" på min begravning.
2. Kom ihåg att jag bokstavligen talat älskade er alla. Tolka mina taffliga försök att få er i säng, eller mina dravvlande fylleslurrade ord att hjälpa er som något som kom från hjärtat.
3. Glöm bort alla sorger och minns mig med glädje.
4. Så länge folk talar väl om mig, omfamna dom. Säger dom illa saker, ignorera dom för allt dom säger är säkert sant men inte någon jag vill bli ihågkommen för.
5. Behandla mina barn och mina vänner som ni behandlat mig. Genom er kärlek till dom lever jag kvar.
6. Ta en extra hutt det datum jag gick bort för att minnas mig, ta även en på min födelsedag.
7. Njut av varandra, lev, skratta, skapa minnen, gå på festivaler, ta oplanerade roadtripps, fotografera, starta band, skriv musik och poesi. Förgyll världen med era konstnärliga alster.
8. Läs dikter, gråt, låt kännslor flöda och sträva efter det underbara i livet.
9. När du tar ditt körkort, lägg en enkrona i skon. Blir du nervös kan du alltid tänka tyst för dig själv: "Va fan, jag har en enkrona i min sko...."
Er vän
//Fagel
Humor - Eller inlägget om vems k*k är det
Herregud, jag är inte mycket för folk som bara kopierar en länk för att få träffar men jag vet inte vad jag ska säga om det här om jag ska vara helt ärlig. MEn, det är så underbart när det finns folk som har humor. Inte nog med att den som klippte showen hade humor men uppenbarligen har ju ledningen humor med.
"Penismarodören är identifierad. Jag har talat med honom men han var inte det minsta ångerfull"
"Nu har vederbörande bestraffats på tillbörligt vis. Jag har tvingat honom att skriva "jag ska inte klippa in penisar i Pluras kök" 100 gånger på en whiteboard-tavla."
Jag drar mig - Eller inlägget om hur jag såg mig själv i en groupie
Jag läser väldigt mycket självbiografier. Primärt folk från musikbranschen men även lite annat smått och gott.
Den senaste boken jag håller på att läsa heter "I'm with the band" och handlar om en kvinna som mer eller mindremyntade uttrycket groupie tillsamanns med sina vänner under 60-talet. Av någon anledning var boken väldigt lättläst och innan jag visste ordet av hade jag nog tuggat mig igenom mer är 3/4 av den utan att ens egentligen inse att jag hade börjat läsa.
Det som gör den här boken så bra är att den verkligen berättar en story på ett sätt som man inte alls hade tänkt sig. När folk hör ordet groupie förväntar man sig dolk som utan tanke på morgondagen gör allt för att hoppa i säng med kändisar, just för att dom är kändisar. Och det är det som är så underbart med Pamela De Barres, hon är så långt ifrån det som man kan vara. Man sugs fullkomligt in i den här kvinnans hängivenhet. Visst, hon ger sig fullt ut till kändisar men hon gör det inte för att dom är kändisar utan för att hon genuint blir förälskad i dom. Hon tar hand om dom, hon älskar dom, hjälper dom, är med dom, avgudar dom... Och medans jag läser hennes bok kommer jag på mig själv att gång på gång dröma mig bort till en plats där jag är lika älskad som Pamelas "offer" är. Och det är då det händer... Det är då jag inser att jag är som henne.
Nu inser jag hur sjukt det är att dra den paralellen och det finns säkert en och annan ex-flickvän där ute som säker inte håller med i vad jag säger men när det väl slog mig så började jag grubbla över mig och mina tidigare relationer och kom till insikt med att många av dom har tynat bort för att jag viljat ge så mycket mer än vad som kunde tas emot.
Jag pratade om detta med en vän på jobbet häromdagen och han kände att han hade lite samma problem. Finns så mycket att ge men det blir för mycket för mottagaren vartpå han säger att han är medveten om detta och försöker tänka på det i sin nuvarande relation. All heder till honom men jag är inte beredd att kompromissa. Det är kanske därför man är singel fortfarande. Jag måste helt enkelt hitta den där kvinnan som vill bli avgudad. Den kvinna som tycker det är ok att någon öppnar dörren åt en, att jag råkar fastna med blicken varje gång jag tittar på henne. Någon som tycker om att få den bästa platsen på planet, någon som blir glad över att få den sista baconbiten på tallriken vi delar till frukost på en solig och varm balkong en skön sommarmorgon i Augusti.
Jag vet inte, tror nog mest att jag bara svammlar men jag ville på något sätt ändå få det sagt.
Dag 17 - En låt jag hör ofta på radion
Jag kan inte för mitt liv förstå varför denna dänga från sent 80-tal börjat spelas så ofta på radion men så är det. Misstolka mig rätt, jag älskar musikaler och Chess är riktigt bra så ingen är gladare än jag men ändå, det verkar konstigt.
Jag vill kunna rita...
Hade en galen dröm inatt och det fick mig att fundera lite. Dels på att jag verkligen vill kunna rita. Förstå vilket outtömligt materialförråd vi har i våra drömmar och hur otroligt ballt hade det inte varit att kunna rita sina drömmar, slänga in dom i en pärm och bara fylla på. Men även fick det mig att fundera lite på hur världen kommer att förändras den dag vi uppfinner en maskin som kan spela in folks drömmar. Den källa av artistiska inspirationer vi drar från idag kommer ju att bli så otroligt mycket djupare. Böcker, manus, filmer, bilder... ja allt kreativt kommer att bli så mycket mer urflippat. Längtar.
Nåväl, drömmen bestod av följande:
Jag och en vän satt i min bil. Det som var lite udda kanske var att den läg i vattnet och var fastspänd i en båt. Tanken var att få bilen att flyga bakom båten när den satte fart. Vi var alla överrens om att det var en fullkomligt normal idé. När det väl var dags så kom någon på att om man bredställde bilen så skulle den flyga bättre så när båten väl stack, som för övrigt inte hade någon som körde, så vred vi till på ratten, ställde bilen mot vågorna och upp flög vi. Bilen fick fart och kom betydligt högre än planerat och när vi väl började komma till toppen fann vi oss båda hängandes efter bilen i vattenskidåkningshandtag eller vad fanken det heter. INgen av oss hade dock funderat på vad fan vi skulle göra när vi väl kom upp och vi började falla mot vattnet fortare än fort. INgan fallskärm, inga livlinor, ingen flytväst.
Vi hamnade i vattnet till slut och jag var asförbannad för inte nog med att jag hade min telefon i fickan, båtjävlen drog vidare med min bil.
För er som inte orkade läsa så har jag ritat upp det hela. :P
Om det finns någon där ute som kan rita på riktigt och skulle kunna tänka sig att skapa en riktigt bild av det hela hade det varit mer än tacksamt.
Dag 16 - En låt jag brukade älska men nu hatar...
"Rätt, fel, fint, ful" - Eller inlägget om varför man alltid har fel.
Hur kommer det sig att människor alltid måste tävla om saker. Dvs vilket som är bäst.
Volvo - Saab, Android - Iphone etc etc...
Kan inte folk bara få vara nöjda med det valet dom gjort utan att konstant försöka bli övertalad om att man gjort fel? Kom på mig själv med att kläcka en nedvärderande kommentar om en Nikon häromdagen. Och jag är verkligen inte en sådan person. Usch för mig... Så av den anledningen kommer här nu 5 st Hail Mary's för att rensa mina synder.
Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee; blessed art thou amongst women, and blessed is the fruit of thy womb, Jesus. Holy Mary, Mother of God, pray for us sinners, now and at the hour of our death. Amen
Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee; blessed art thou amongst women, and blessed is the fruit of thy womb, Jesus. Holy Mary, Mother of God, pray for us sinners, now and at the hour of our death. Amen
Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee; blessed art thou amongst women, and blessed is the fruit of thy womb, Jesus. Holy Mary, Mother of God, pray for us sinners, now and at the hour of our death. Amen
Dag 15 - En låt som beskriver mig
En stilla förundran
Ja ni, jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Jag antar att mitt nya koncept om att samla ihop dagens artiklar från media grundar sig i en vilja att säga något vettigt och verkligen framhäva vilken otroligt underbar person jag är men om jag ska vara helt ärlig så tror jag innerst inne att det bara handlar om läsare.
Dock inte helt sant för hade det bara handlat om läsare så hade jag nog inte gjort mer än att länka till sidorna. Med det sagt... "Da da da daaaaaa da da da duuu di da da dauuuuu. Daa da d a daaaaaaaaaaaaaaa. dada da daaaaaaaaaaaaaaaaa dadada aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa" (Introlåten till Warner Brothers om det var någon som inte prickade det.)
Vi börjar med en man som fått 11 livstisdomar PLUS 521 år i fängelse för 12 ovanligt brutala bostadsinbrott. Tortyr, stöld, våld och en massa anna skit så jag opponerar mig inte då jag personligen anser att männiksor av den här sorten inte ska springa runt på våra gator men när man sen samtidigt läser om f.d fånglägervakten som kopplas till 28,000 mord som får 5 år i fängelse så vet jag inte längre vilket ben jag ska stå på...
En annan sak jag gärna vill diskutera är det här med "svenskhotell". Vad finns det för kriterier för att ett hotell ska bli svenskt. För jag tycker, ta mig fan, att varje gång det händer något utomlands så sker det alltid på ett "svebnskhotell". "Bomb i Guadalamanauatihulu på Svenskhotell." Läser man den här berättelsen så kan man inte bli annat än iskall. Föreställ er själva att vara i butiken när detta händer? Vad det gäller referensen till Svenskhotell så stod det på förstasidan, inte i själva artiklen.
I övriga media... Klantigt uttalande som media fullkomligt sprutade sin säd på... Hur många gånger kan man citera någon som sa något som ett skämt? Dessutom läser vi en liten story om världens sötaste, roligaste, mysigaste och goaste tjej... Får mig bara att tänka på nedan lilla teckning.
Så med det sagt, jag hoppas att jag kunde ragga någon till bloggen med detta inlägget. Peace out ya'll och allt sånt coolt som folk brukar säga.
Dag 14 - En låt som folk inte tror att du gillar
All of the boys and all of the girls are begging to If you seek Amy
(F U C K ME)
Dagens ungdom
Då jag själv inte kan ens LYSSNA på detta utan att börja lipa som en dravvlande idiot så bad jag min 10-åriga dotter titta på den med upplägget: "Kan du se detta utan att gråta? Tänk att barnen är du och jag är soldaterna"
Inte en tår... Va fan är det för fel på dagens ungdom?!?!?!? :):)
Korrigering, nu kom hhon in med ett par tårar i ögonen. Love!
...att vilja någons positiva utveckling.
Ni som känner mig vet att jag kan ha en tendens till att egagera mig i andras affärer. Jag gör det uteslutande av ren och skär välvilja men jag kan ibland bli trött på mig själv som hela tiden försöker komma med goda råd. Jag vet inte om det handlar om att jag är så mycket äldre än alla mina vänner eller om det bara handlar om att jag varit med om så mycket så jag konstant känner igen mig i folks situationer. Men, likt en själv vid en viss ålder, så skakas många gånger råden bort och folk rusar blint in i en vägg av besvikelse, sorg och ensamhet. Och vet ni vad, det är ok. Vi är alla idag de männsikor vi är pga av våra misstag så egengligen borde jag göra dig en tjänst och inte säga ett smack. Men det är svårt att inte försöka ta över rodret när man ser skeppet dundra rakt mot ett isberg.
Hursomhelst så känner jag att jag ändå på senare tid tagit lite mer av en avslappnad attityd till mina råd. Förr i tiden kunde jag bli genuint förbannad när folk inte lyssnade vilket iofs säger mer om mig än den som fick rådet men nu så delar jag ut råd till alla som vill lyssna och vad man sen gör med det skiter jag fullkomligt i. Och, när saker och ting slutar precis som jag sa att det skulle så kan jag lova att jag inte kommer att vara den som säger "Vad var det jag sa".
Hursomhelst så känner jag att jag ändå på senare tid tagit lite mer av en avslappnad attityd till mina råd. Förr i tiden kunde jag bli genuint förbannad när folk inte lyssnade vilket iofs säger mer om mig än den som fick rådet men nu så delar jag ut råd till alla som vill lyssna och vad man sen gör med det skiter jag fullkomligt i. Och, när saker och ting slutar precis som jag sa att det skulle så kan jag lova att jag inte kommer att vara den som säger "Vad var det jag sa".
Vadan detta inlägg Fraggel? Jo det ska jag berätta för er.
En väldigt speciell vän till mig hörde av sig idag. En person jag inte pratat med på väldigt länge och någon som betyder väldigt mycket för mig. Vi pratade lite och kom fram till att personen i fråga är i en relation där det inte finns en ömsesidigt kännsla av att vara varandra till lags. Jag brukar ofta säga till brustna hjärtan att man ska inte kompromissa med vem man är. Man ska inte göra avkall på den underbara, roliga, spontana person man är. Trots det gör vi alla samma misstag. Vi ljuger om pengar, kukstorlek, bilar, boende, icke existerande skelett i garderoben, enbart för att få den vi vill ha i säng. Många tänker säker att "Det blir bra bara vi får nuppa lite". Men nej, så är det inte.
I det här fallet handlar det om att personen i fråga gör uppoffringar för att den andra personen ska kunna utöva personens "fritidsintresse" och peronsn i fråga har tom fått sitt jobb att ställa upp på kompromisser men när personen i fråga helt plötsligt behöver hjälp i andra riktningen så funkar det inte. Egentigen borde jag inte sitta och skriva om detta, för det är inte min strid och jag vet i all ärlighetens namn inte vad jag egentligen har för rättigheter att ens nämna detta men jag blir så ledsen. Och i all ärlighetens namn så är det så att jag inte ens förstod hur fel det var förens jag kom hem och såg min vägg, som jag gjort så många gånger förrut.
Är det inte detta det handlar om? Förutom "The angels have the phonebox" så ligger detta vitat väldigt nära till hands för en tatuering.
Dag 13 - En låt jag skäms för att jag gillar
Men hon är fan het...!!!
Trollololol
O'rly?
Förslag?
Jag inser att det inte är allt för många läsare här men om det finns någon där ute som har ett bra förslag på en fotosession till fotobloggen så tar jag tacksamt emot det.
Är väldigt förtjust i motsattser. En bilmekaniker i balklänning t.ex.
Så om ni någonsin funderat på om ni ska kommentera något av mina inlägg så är nu rätta tillfället.
Dag 12 - En låt från ett band jag inte gillar
Alltså seriöst?
Har det hela inte gått lite för långt nu????
Dag 11 - En låt från mitt favoritband
Med ett glas vin
Innan ni läser följande inlägg, starta den här låten. Låt den gå i bakgrunden medans ni läser.
Sanna Carlstedt – Ett Glas Vin och har ni inte Spotify så kan ni klicka på denna istället http://youtu.be/HVO41KNQhYE
Med det sagt, here we go...
Jag blir så ledsen när jag hör mina vänner lida. Det är allt från brustna hjärtan till taskiga vänner. Kass ekonomi, illasittande kläder och en bil som inte funkar. Och när jag läser allt det här vill jag bara ställa mig upp och skrika "DU ÄR UNDERBAR!!!!!!" Du är en fin människa, du är speciell, du är vacker, snäl, omtänksam och rolig. Och det vet jag för du är min vän. Och jag umgås bara med sådana männsikor.
Jag vill att just du, juuuust du som läser detta, ska vara glad. Du ska veta att du är speciell och inte alls beroende av vad någon säger om dig. Jag vill att du ska känna glädje i att du är så makalöst speciell och jag vill att just du ska veta att ingen har någon rätt att göra dig ledsen. För då jivvlar kommer jag stirra elakt på den personen.
Och söta, snälla du, kom ihåg... Med ett glas vin så går det över...
Nu skjuter jag mig kanske i foten...
Jag brukar ofta störa mig på folk som ger upp på livet bara för att dom har sunkiga förutsättningar. Taskig uppväxt med alkoholiserade föräldrar, sexuellt utnyttjade eller bara en historia av att vara åsidosatt. Jag tycker personligen att när man skyller på sånt så är det ett hån mot dom människor som verkligen tog sig igenom skiten och faktiskt gjorde något med sina liv. Visst, jag köper att det är svårare för vissa att lyckas baserat på just historik men är det inte en anledning att kämpa mer?
Jag ska börja med den tradidtionella "jag är inte rasist" kommentaren här för jag vill vara VÄLDIGT på det klara med att en persons hudfärg har aldrig varit en faktor för hur jag behandlar någon och kommer aldrig vara det men jag kan inte stoppa mig själv från att skriva följande inlägg.
Jag tänker inte göra det här till något monstruöst inlägg där jag kommer behandla historiska händelser, tidigare erfarenheter och politiska inspel utan jag vill bara belysa ett ämne som jag länge stört mig otroligt mycket på.
Det jag stör mig på är folk som bor i ghetton och som uppenbarligen inte har något som helst intresse av att skaffa sig ett jobb som betalar pension. Vad grundar jag det på? Jo språket. Vi ser idag en ungdomskultur som steg för steg förändrar, åtminstone det skrivna, språket på ett sådant sätt att för det otränade ögat så skulle man kunna tro att folk driver med en. Men tittar vi på ghetto"språket" från USA t.ex så har det lääänge varit under utveckling på ett sätt som gör att folk helt enkelt inte förstår längre och för mig är det fullkomligt ofattbart hur man sjunker till den nivån och i samma andetag säger "Ai aint gunna getz me no jobizzle 'xuz da whaite men is be hatin us".
Nej, den vita mannen hatar dig inte. Han förstår dig inte.
Hittade för ett tag sedan en blogg som heter http://dumbtweets.com och det är i all ärlighetens namn ett facit till varför det ser ut som det gör. Låt mig delge ett par exempel.
Nu finns det säkert folk som tror att jag bara letat upp ghettofolk och kopierat men gå in på sidan och titta själv så får ni se. Tycker dock det är kul när man ser nedan kommentar. Den första...
Ibland önskar jag att jag hade vänner som dessa
Dag 10 - En låt som får mig att somna. (På ett bra sätt)
Dag 9 - En låt jag kan dansa till
Dag 8 - En låt jag kan alla orden till
Fotobloggen är uppdaterad...
En tyngd...
En tyngd har lyfts från mina axlar.
Jag var verkligen på en mörk plats tidigare idag men tack vare goda vänners råd och tålamod med mitt eviga gnällande över hur alla andra gnäller så har det blivit bättre.
Men, viktigast av allt så tror jag ändå att det har mest att göra med att jag äntligen hittat folk som vill spela ihop. Har suttit hela kvällen nu och bara spelat och spelat och spelat. Så sjukt underbar kännsla att få lira lite igen.
Thanks duuuudes!!!
Jag var verkligen på en mörk plats tidigare idag men tack vare goda vänners råd och tålamod med mitt eviga gnällande över hur alla andra gnäller så har det blivit bättre.
Men, viktigast av allt så tror jag ändå att det har mest att göra med att jag äntligen hittat folk som vill spela ihop. Har suttit hela kvällen nu och bara spelat och spelat och spelat. Så sjukt underbar kännsla att få lira lite igen.
Thanks duuuudes!!!
Dag 7 - En låt som påminner mig om en händelse
Dag 6 - En låt som påminner mig om en plats.
Dagens kommentar
Många gånger kan jg glöma bort att den jag pratar med antingen är hälften min ålder eller dubbelt så gammal och jag puschar på mina vidsomsord som om dom vore heliga men när man får följande kommentar, från väääääärldens goaste tjej, så kan man inte blir annat än glad:
" "hm, fan vad förståndig du ä, när jag blir stor ska jag bli som dig henke! , haha!""
" "hm, fan vad förståndig du ä, när jag blir stor ska jag bli som dig henke! , haha!""
Låt-listan
Om någon skulle vilja haka på listan så kommer den nedan. Fick den av finaste vännen Angela. Släng gärna en kommentar om det är så att ni börjar så man får se vad det är för människor som läser bloggen.
day 01 - your favorite song
day 02 - your least favorite song
day 03 - a song that makes you happy
day 04 - a song that makes you sad
day 05 - a song that reminds you of someone
day 06 - a song that reminds you of somewhere
day 07 - a song that reminds you of a certain event
day 08 - a song that you know all the words to
day 09 - a song that you can dance to
day 10 - a song that makes you fall asleep
day 11 - a song from your favorite band
day 12 - a song from a band you hate
day 13 - a song that is a guilty pleasure
day 14 - a song that no one would expect you to love
day 15 - a song that describes you
day 16 - a song that you used to love but now hate
day 17 - a song that you hear often on the radio
day 18 - a song that you wish you heard on the radio
day 19 - a song from your favorite album
day 20 - a song that you listen to when you’re angry
day 21 - a song that you listen to when you’re happy
day 22 - a song that you listen to when you’re sad
day 23 - a song that you want to play at your wedding
day 24 - a song that you want to play at your funeral
day 25 - a song that makes you laugh
day 26 - a song that you can play on an instrument
day 27 - a song that you wish you could play
day 28 - a song that makes you feel guilty
day 29 - a song from your childhood
day 30 - your favorite song at this time last year
