1. Hur kan det finnas krig, våld och hat mot medmänniskor när det finns sånt här? Jag inser att jag är lite av en utopist och vill gärna att alla ska komma överrens och inte hålla på och bråka men när man ser den här mängden människor sluta upp och gära något så här underbart tillsammans så känner man att det faktiskt finns hopp.

2. Varför... Varför i hela fridens namn kan jag inte se sånt här utan att bli tårögd?????? Känns som jag har någon "emotionell-defect-lipa-åt-allt" gen inom mig som gör att jag blir helt förstörd när jag ser underbara, snälla, vackra saker. Är jag så infekterad av människors hat att jag reagerar som jag gör när jag ser något som motbevisar folks natur eller är det bara så att jag helt enkelt är ett emotionellt vrak...