Så, med det sagt. Dags att blicka framåt. Året har så otroligt mycket framför sig så det finns ingen anledning att deppa.

Men sen händer det...

Låt mig bara backa lite. Jag sparkar redan mig själv i röven för att jag är så jävla patetisk och lam och egentligen vet jag inte varför jag skriver om detta över huvud taget men någonstans inom mig finns det en liten jävel som envisas med att gnälla och tycka synd om sig själv och för att jag inte ska explodera, gå under, så tillfredställer jag den tjatande lilla tölpen och skriver ändå. Var på väg att gång på gång ojja mig på FB men kände att jag inte ville påtvinga folk något så jag väljer att skriva här istället. I min lilla fristad där ingen blir påtvingad vad jag skriver utan du, ni, som tagit er hit faktiskt gjort ett aktivt val att se vad som händer i min lilla skokartong till liv.

Jag har upp och ner perioder. Oftast brukar det inte märkas offentligt men när jag kommer hem, och dörren stängs och sluter sig bakom mig så ter det sig betydligt tydligare. Jag brukar säga att jag älskar lika passionerat som jag sörjer och det ligger något i det. Jag är en väldigt positiv och glad människa. Gillar att prata med folk och umgås men på samma sätt som jag njuter av allt det där får jag en klump i magen när det helt plötsligt inte går som jag vill. Nu menar jag inte att jag blir som en tjurig femåring om jag inte får som jag vill men när folk helt plötsligt slutar höra av sig blir jag orolig. Vad hände? Varför slutade kontakten? Var det JAG som sa eller gjorde något fel? Nu tror jag inte för en sekund att de underbara människor jag omger mig med i verkligheten och digitalt medvetet undviker mig eller slutar svara på meddelanden för att få mig att må så här men ibland känner man sig bara besvärlig. Man känner sig påträngande och då kan man inte annat än att backa undan när folk drar sig tillbaka. Önskade bara att man visste...

I vilket fall som helst så känner jag just nu att jag inte orkar gå tillbaka till anledningen till att jag skriver detta. Känner redan hur jag borde slita in mig själv i en garderob eller liknande och bara slå och slå tills jag slutar tycka synd om mig själv.

Man ska njuta, leva och leka och jag försöker verkligen.

Jag gör det men det är inte alltid så lätt när man känner sig ensam och övergiven.

Bortkastad och glömd...

Går vi tillbaka rn 50-60 år så har folk vuxit upp med "ny" musik. Jag minns själv hårdrockens intåg under 80 talet, jag minns grunge, hipp hopp, rap och alla dess avarter och jag kan med stolthet säga att jag faktiskt var med när musikhistoria skapades. Nu har detta inte allt för mycket med denna låten att göra men jag kan känna samma barnsliga förtjusing när jag hör denna som när jag för första gången hörde Kurtan skräna ur sig texter som "Rape me",  "Load up on guns, bring your friends" eller när Eddie med lidande röst proclamerar att "Janie's got a gun".

Så, ett slag för orginalet helt enkelt, även om covern är helt otroligt bra.

Kan börja med att säga hej till Mathilda, om du läser... Vi saknar dig.

Men, det var inte det som var anledningen till inlägget.

För att inte framstå som en fullkomligt nykläckt ny-nazist så vill jag börja från början. Eller rättare sagt, från mitten, närmare slutet, för om jag skulle börja från början skulle detta inlägget aldrig ta slut och jag tänker inte utmana mina få läsares tålamod.

Jag vet inte hur många som upprepade gånger skrek "KAOS" och "FRUKTANSVÄRT" när SD blev invalda i regeringen. Jag, likt många andra, kände en svag skamvåg skölja över mig när utländsk media rapporterade om att lilla trygga Sverige nu minsan röstat in ett främlngsfientligt parti i riksdagen. Men samtidigt försökte jag ta ett steg tillbaka och försöka förstå varför det blev som det blev.

Som jag ser det kom SD in av två enkla anledningar.

1. Förr i tiden kunde man rösta blankt för att visa sitt missnöjje. Det kan man inte längre och då väljer folk att inte rösat vilket innebär att dom som väl engagerar sig och röstar har betydligt mer att säga till om.

2. Inget annat parti vågar ta debatten om invandrarpolitiken.

Jag är helt och hållet för att vi som land ska hjälpa de som är minde lyckligt lottade. In med dom vara. Låt Svea rike sluta sin famn kring dessa drabbade och låt Svea rike visa för omvärlden att man visst kan vara öppen, snäll och omtänksam utan att allt går åt helvete. Men, i mina ögon har man fallerat fullkomligt vad det gäller detta. Eller nej, öppnat famnen har man gjort, och in släpper man allt och alla men det känns dessvärre inte som att man tänker på nästa steg.

Tänk er själva att ni flyr från vrt vackra land och lämnar allt bakom er för att Ryssarna invaderat. Saudi Arabien säger "Kom hit...". Vi flyr dit allihopa och placeras i ghetton i utkanterna av staden. Ingen bryr sig om vi lär oss språket eller om vi engagerar oss i samhället. Out of sight, out of mind.  JAg anser att följande borde vara KRAV för att man ska få stanna i Sverige och detta säger jag inte för att jag inte vill ha folk här utan för att jag anser att om man som land inte kan integrera folk så har man misslyckats.

1. Krav på språkkunskaper. Inom loppet av X antal år SKA man kunna Svenska

2. Immigrationsverketpolitikerrummetdärmantarbeslut måste börja tänka som människor och inte som maskiner. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man utvisar en 95 årig, döende kvinna som man släppt in, som dessutom inte har familj eller vänner kvar när det uppenbarligen finns folk som skiter fullkomligt i att dom fått en andra chans. Skicka ut dom kriminella och låt dom svaga få vara kvar.

Ta detta muntligt med mig så har jag garanterat 100 punkter till men just nu känner jag att jag behöver komma till poängen.

Så... Vi skriker slagord som "alla är lika" och "alla ska med" och.. ja jag vet inte allt men vad jag för mitt liv inte kan förstå är att vi envisas med att tro att alla som kommer hit är lika. Att alla kulturer är anpassningsbara och att alla ska behandlas like.

Läser på aftonbladet idag om en fotbollsmatch i Egypten som slutade med 51 dödsoffer... (Första gången jag kollade var det 30, nu 51 och när jag är klar med inlägget finns det inget som säger att det inte ökat igen)

Detta skulle ALDRIG kunna hända i Sverige. ALDRIG!! Det är FULLKOMLIGT omöjligt.

Kom inte och säg att vi inte är olika...