Ja, jag vet... Jag är nog kanske lite sjuk på det sättet men jag tycker faktiskt det är kul att titta på andras semesterbilder. Ni vet den här förödande situationen folk hamnade i på 80-talet när dia projektorn kom fram? Det älskar jag. Tycker om att höra andra berätta om sånt som betyder mycket för dom och personligen kan jag tycka att det är för lite av den varan i vårt samhälle idag. Folk är helt enkelt inte intresserade.

Jag tror hela mitt sätt att se på det hela kommer från när jag läste boken Tisdagar med Morrie av Mitch Albom någon gång i slutet av 90-talet. Kontentan av den boken är att vi ofta har väldigt mycket att lära oss av folk omkring oss och hur dåliga vi är på att ta vara på den otroliga källa med historiska upplevelser som finns vid våra fingertoppar.

Jag har blivit adopterad av en äldre dam och hon har blivit min nya farmor (då min egna gått bort) Vi träffas och burkar äta och dricka gott och mer och mer har jag börjat intressera mig i hennes förflutna. Allt hon varit med om, hur hon fått uppleva tv, radio, bilar till viss mån, världskrig etc. Jag har även en annan äldre bekant som jag umgås en del med och fick nyligen reda på att hon var krigskorrespondent under Vietnam kriget.

Och i all ärlighetens namn, hur många av er där ute har frågat era invandrarvänner hur dom kom till Sverige och varför? Gör det någon gång. Tror nog ni kommer bli förvänade över vad dom varit med om.

Med det sagt ville jag bara säga att jag nu ger mig iväg för att insupa historien som omfamnar min vän och rekommenderar er att göra samma sak.