Jag har ju historiskt i min blogg rantat och rejjvat om småsaker och ting i min omgivning som av en eller annan anledning fångar min uppmärksamhet. Oftast handlar det helt enkelt om att störa sig på småsaker.

Men, för oss som är lite äldre, så minns vi Meral Tasbas som något ont. Maken till diva, idiot och spånhuvud fick man leta efter. Men samtidigt börjar jag inse att hon var ju egentligen förebilden för alla liknande personer som bloggar på internet idag. Hon var frispråkig, fullkomligt omedveten om sin omgivning och kunde inte bry sig mindre om nått. Så även om jag verkligen vill dissa henne till MAX så kan jag inte annat än att tro att hon ändå är en bra person. En person som var före sin tid och en person som fattade vad media ville ha.

Dessutom har jag på senare tid insett att oavsett vad jag tycker om folk och vad dom gör på internet så finns det MINST lika många som känner samma avsmak, ironi och ångest över vad jag gör på internet. Så, det handlar helt enkelt om att åsikterna är helt klart i betraktarens ögon. Jag kan bli oerhör frustrerad över folk i media som beter sig illa. Spottar och svär och bryr sig inte ett skit om andra och samtidigt får beröm från unga, osäkra människor som tycker att dessa fejk anarkister är deras idoler.

Dom är så öppna... Dom är så utåtriktade... Dom bryr sig inte... Dom vågar vara sig själva...

Sorry men i mina ögon är det ganska patetiskt att bygga sin existens kring en bitchig attityd, ett hat mot allt och alla som tycker annorlunda.

Efter att ha skrivit allt ovan så kommer jag inte ens ihåg vad jag skulle säga men, jag vet att det finns två länkningar jag skulle väva in i det här inlägget men eftersom jag inte kommer ihåg det så länkar jag i alla fall. Rätt ska vara rätt.


Katrins inlägg om Meral
Meral Tasbas