Så merparten av dagen har spenderats i bilen och tro mig när jag säger att kommande inlägg kommer att bli ett mästerverk i form av prosa och väl vaälda ord. Om jag bara hade kommit ihåg allt jag lyckades komponera i min trötta lilla hjärna medans jag färdades från kust till kust... Så, detta inlägget kommer nog inte alls reflektera det geni jag stundtals tror att jag är utan kommer nog bara bli en kakafoni av svammel, som vanligt.

I vilket fall som helst så blir det ju lätt så att tankarna rusar när man sitter ensam i en bil timme efter timme och när hjärnan tar över vet vi alla hur det brukar sluta. Oftast aldrig bra...

Häromdagen spenderade jag lite tid med en gammal vän och efter att ha susat ner för en flygsträcka och, som vanligt, låtsas att jag var ett jetplan så ställde jag frågan: "Funderar du aldrig på vart alla småvägar längs med landningssträckorna leder? Jag menar det måste ju finnas massor med balla hemligheter ute i skogarna." Fick då till svar "Nej". Fanns inte ens en eftertanke utan "Nej" kom som om det var på beställning. Och då blev jag helt paff... Jag trodde alla funderade på sånt. Men, ju mer jag tänker på det inser jag att så inte är fallet. Och när jag tänker tillbaka på alla mina tidigare relationer så inser jag att INGEN av dom jag varit tillsammans med har haft den där "Tänk om what if kanske om för 100 år sedan" utforskande driften som jag har.

Vart finns den kvinna som självmant stannar upp och läser ett plakat fastspikat på ett gammalt hus bara för att någon, vid något tillfälle, faktiskt tog sig tid att göra plakatet och fästa det där. Och vart finns den kvinna som på en promenad kan stanna till och titta på ett nedfallet träd och fundera på allt det trädet sett innan rötterna gav vika? Och hur kommer det sig att ingen jag träffat kan se undret i att befinna sig på landet, bland vikingagravar och bara föreställa sig hur det såg ut där innan alla elledningar, vägar och hus dök upp. Vart finns den kvinna som kan skratta åt ett roligt ord, leva sig in i en låt och föreställa sig hur det hade varit att vara hjältinnan i en vacker låt, den kvinna som ser svaret på livets gåtor i ett höstlöv eller kan se Cartmans ansikte i en halväten baguette.

Finns du, hör av dig...

Så, berätta....

Det är ingen hemlighet att jag tycker om USA och det mesta av det man får i släptåg genom att göra just det. Men idag läste jag något och jag kunder inte annat än stilla för mig själ le och tänke: "Endast i USA".