Jag tycker det är så tragiskt när man läser berättelser om barn och människor som dör i förtid. Speciellt barn. I detta fallet var det en liten flicka vars barnvagn blåste ner i havet. Trotts en direktinsatts av pappan och förbipasserande gick hennes liv inte att räddas då kylan gjorde att kroppen helt enkelt la av.

Det är tragiskt...

Men vad jag stör mig på ännu mer är att man vinklar historien till att fokusera på att pappan var med sin älskarinna och att det var när han kysste sin älskarinna som vagnen blåste ner.

Ok, det må hända att det var så det hände men det hade lika gärna kunnat vara att pappan skulle tända en cigarett, eller skicka ett sms. Snacka om att dra fokus från den verkligea tragedin i berättelsen.

(Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4449698.ab)