Va fan... Eller inlägget om hur jag blir förbannad över att jag inte får ta med min kamera in på spelningar

Jag har nog ventilerat detta mer än en gång innan men här komer det igen, mest för att jag blir förbannad över att en av anledningarna till att man inte får ta med systemkamera in är för att man inte ska kunna konkurera ut media etc som får press-ackreditering. 
 
En annan anledning jag fick höra var att jag inte fick ta med min kamera in för att det skulle göra så jävla on om jag kastade den i huvudet på någon. Really? Hur fan tänkte ni här...?
 
Men ok, jag köper att media har förtur vad det gäller bra bilder på spelningar som pågår och jag köper att artisterna kanske känner ett hot i att vem som helst kan ta bra bilder, vilket inte är svårt längre med dagens kameror men när man då läser recessionen av Beyonces koncert i Oslo och ser bilderna så blir jag ärligt talat förbannad. 
 
Om media ska envisas med att monopolisera fotograferingen så kan dom väll för fan skicka någon som kan ta ordentliga kort???
 
Hela artikeln finns här
 
Ärligt talat... Ni som fotograferar, ni som är fans... Är nedan ok???
 
 
 

En liten fotouppdatering

E-type på Vida Arena i Växjö... 
 
Vilken nostalgi... Inget snack om saken. 
 
 

Obesvarad kärlek...

Hur gör man?
 
 
Hur kommer man vidare? Hur släpper man taget...?

Igen? Eller inte? Eller inlägget om valet och kvalet

Tjenare hej vänner och kamrater,

Det är ca ett hundra sexiottolv år sedan jag gjorde ett inägg här och egentligen hade jag inte för avsikt att fortsätta här inne men jag känner en skiftande trend på senare tid vad det gäller var, när och hur man delar med sig av det som händer omkring en. Eller så har det bara att göra med att det är jag som förändras. Mina tankar och funderingar fördjupas, utvecklas, isolerar sig... Jag känner bara att det finns så otroligt mycket jag vill skriva om men som jag inte vill dela på Facebook. Huvudsakligen för att det känns som att FB inte längre är ett forum för att ventilera sånt här. Det har blivit mer av ett forum för att dela med sig av roliga klipp, bilder och uppdateringar. Ett mer liberalt twitter så att säga. Plus att jag löpande känner att jag bara tröttar ut mina vänner med alla mina "inte så diskret" dolda uppdateringar om hur det konstnärliga lidandet inom mig försöker få ett utlopp om bara någon, någon enstaka person, sa... Berätta... Så jag tänkte att jag kanske skulle ta och ventilera här inne eftersom det är 100% frivilligt att läsa den galla jag spyr ut här till skillnad från FB. 

Tragiskt nog skulle jag säkerligen inte öppna mig även om någon frågade och jag vet ju varför jag mår som jag gör. Och det är inget jag kan prata med någon om men innan jag gör det kommer jag inte vidare. Snacka om:

 
Jag öppnar kranen till mitt galna sinnestillstånd ett varv i taget och lämnar er med detta inlägg i hopp om att jag samlar mig tillräckligt mycket för att reda ut den här skiten. Fast igen, finns inget att reda ut. Det kommer aldrig hända och det handlar väll mest om att komma till insikt med det är som det är. Men, misströsta ej, ventilering kommer att ske... 

RSS 2.0