Nu har vi säkert alla olika minnen till just nybakade kanelbullar men jag är ganska säker på att just kanelbullar, nyklippt gräs och bensin triggar minnen i oss alla. OM det handlar om specifika möten, kvaddade bilar eller en natt i ett tält där hela natten gick åt till att diskutera om göken verkligen säger "Ko-kooo" eller "Jo-hoooo" spelar ingen roll, kontentan av det hela är att dofter triggar minnen i hos.

Men jag vill belysa något annat. Jag vill belysa synen. Och jag vill belysa framtiden. Jag vill ta upp det visuellas förmåga att få oss att tråna, längta och driva framåt för att skapa nya visuella minnen som i sin tur får oss att tråna mer, längta mer och driva mer.

Jag önskar innerligt att jag i skrivande stund kunde förmedla det som inspirerat just det här inlägget men se det kan jag inte. Låt oss lämna det vid att något otroligt vackert visades för mig för ett tag sedan och jag kan helt enkelt inte sluta tänka på det. En simpel liten bild har fått mig att göra piruetter när jag är ensam, fått mig att rodna när jag kommer på mig själv att längta och helt enkelt satt griller i huvudet. En sådan enkel sak får en att fundera, tänka och grubbla och bara inse att livet faktiskt är ganska bra. Simpelt? Nej. Underbart? Ja...

Ahja, jag vet inte riktigt vart jag är på väg med det här men jag bara önskar att jag fick agera på mina kännslor.