En ny start?

Är det inte så det känns ibland?

Kasta kläderna, sälj boendet, aktierna, barnen och bilen. Klipp kreditkorten, ta på dig sandalerna, batiktröjjan och vändra söderut. Vart som, bara bort?

Jag gick nyss igenom en väldigt tung period i mitt liv och jag har fortfarande sviter av det men jag har insett att det är ingen ide att försöka rättfärdiga mitt manodepresiva beteende med att mitt hjärta krossades. Ja, det gjorde, nej... det GÖR ont men det är ju uppenbart att det är bara jag och de i min omgivning som drabbas. Det är dags att gå vidare.

I mina funderingar på hur man enklast gör det återkommer en tanke: "En ny start..." Det hade varit så skönt att börja om. Ny plats, nytt jobb. Tolka mig rätt, jag älskar mina vänner här, jag trivs i min lilla stad och jag har ett bra jobb men ändå. Jag antar att jag är lite av en rastlös själ. Hela min barndom, fram till 17 års ålder, var jag tvungen att återuppfinna migsjälv med ett par års intervaller så jag har det i mig känns det som. Nu har har jag varit i min lilla stad i snart 17 år och det börjar kännas.

Så, vem ska med?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0