Man siktar på kvalitet. Man vill ha de fina sakerna i livet. Man jobbar hårt för att kunna köpa det bästa. Man sliter och donar för att kunna luta sig tillbaka på kvälle och trycka i sig en ostbit som kostar 1234567 kr/kg eller smutta på ett vin som lagrats i 143 år och hittats i en övergiven gruva i USA och som tillverkats av Shamner. Men ändå, när det väl gäller, så är allt det där som bortblåst.

Sitter nu med en kopp pulverkaffe från Coop. 22kr/0,5 kg och det har aldrig varit godare med kaffe. Kanske för att jag inte hade ngt annat hemma och var tvungen att kämpa för att ta mig till butiken. Så det handlar helt plötsligt inte om pris och kvalisort. Det handlar om hur mycket man saknar det.

Förklarar kanske varför vissa går till tjack-horor... Hmmm...