Barnens skratt

Det finns något visst i ett barns skratt. Tänk på det nästa gång du hör ett barn skratta. Nu måste vi dock se till olika grader av skratt baserat på ålder, vad hände just och vem fick dom att skratta. Jag vet inte riktigt varför jag skriver detta inlägg men jag känner min ådra pocka på uppmärksamhet så jag var bara tvungen att sätta något på pränt och då min dotter i skrivande stund tjuter av skratt så tyckte jag att det kunde vara ett lämpligt ämne.

Få saker får folk att må så bra som spädbarn som skrattar. Möjligen söta små djur och horrifika krascher dr folk bryter vartenda ben i kroppen. Men vad är det med just spädbarnsskratt som gör att vi alla mår så bra? (Undantagsvis Björkman möjligen men det är ett helt annan inlägg.) Personligen tror jag att det ligger i det genuina i det. Barn i den åldern har inga ramar. Inga små fack att stoppa in saker och ting i. Inga listor på hur man skrattar, i vilket sammanhang eller varför man skrattar. Ett barn som skrattar skrattar av genuin och sann ärlighet. Finns inget krystat. Inget "Skratta älskling, det är min chef" eller "Nu skrattar vi för att bli av med honom." När ett barn skrattar är det äkta. När någon man älskar får ditt barn att skratta, älskar man dom. När någon man hatar får ditt barn att skratta, hatar man dom bara mer. Hence, olikheterna i vem som lockar fram skrattet. Och nu när jag skriver inser jag kanske varför jag skriver det här inlägget i alla fall...

Är så trött på alla lögner och falskhet. Allt hat som finns där ute och alla missvisande, ironiska och argsinta människor. Jag antar att mina känslor skulle kunna grunda sig i att man jobbat med kundrelationer i snart 12 år. Eller så handlar det bara om att bägaren rinner över ibland. Jag vill verkligen tro det bästa om folk och jag försöker leva ett liv som gör att folk i min omgivning kan tro det bästa om mig. Jag har ett par ursäkter att dela ut, inget snack om saken och om du är en av dom som känner sig som en värdig mottagare av en sådan så ber jag här och nu om ursäkt för det. Jag kommer dock till er med en personlig ursäkt när läget är rätt. En dag i taget. One act of random kindness. Dock har jag på senare tid kommit till insikt med att jag helt enkelt inte kan tro det bästa om folk längre. Jag gör det fortfarande men har nu, ofrivilligt, införskaffat en liten hobbit som ser ut som en blandning mellan Roseanne Barr och Danny DeVito som sitter på min axel och säger: "Gör det inte..." "Tänk på dig själv..." "Ta inte smällar för att andra ska slippa"

Jag gillar inte min RoseDeVito som sitter där och gnäller. Jag vill inte vara som alla andra. Jag vill inte misstänka, oroa mig eller vara på vakt. Jag vill ha genuina skratt omkring mig. Jag vill ha oförstörda åsikter och känslor, utan fack och regler. Jag vill vara omtyckt.

Så, barn, fortsätt skratta. Och om det finns en vuxen idag som faktiskt verkar ha förstått detta så är det M. Tack för det. Jag lever på dina skratt och att höra dem eka över hela huset är en ren fröjd.

(Nej detta inlägg var ingen M hyllning. Få inga idéer nu) 

Kommentarer
Postat av: W

Koncentrera dig på kärleken istället! Lögner, falskhet, hat, missvisande, ironiska och argsinta människor... hur kul tror du dom människorna har det, låt dom hållas, ignorera dom bara.
Ironiska förresten vafan...

2007-07-24 @ 22:42:06
Postat av: M

Men men men allt som lät så bra ;)
(fast det känns riktigt bra att få människor i sin närhet att må bra bara genom att jag skrattar =))
Jag är mycket hellre glad än arg... för det tjänar man sällan på. (Fast idag ville jag dela ut dödsstraff... förbannade sommarjobbare, jag säger inte att det var ni... men det var det, snodde min mat på jobbet =O... ja visst är det arkebusering på plats för ett sådant styggelseverk) Grrrrrr

2007-07-24 @ 23:42:31
Postat av: Fagel

Jo allt är fortfarande bra M men ibland måste man bara få spy ur sig lite galla. Även om det inte kommer bli rutin så kommer det nog komma ett eller två inlägg till av den här karaktären. HE he he.
Frågan är vem som snodde din mat? Vi har ju bara två sommarjobbare och dom är ju snälla. *ler*

2007-07-25 @ 08:25:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0