Hej och hå i lingonskogen,

Hej hej alla,

Har idag varit med om någon jag nästan skulle kunna säga att jag inte riktig känt av tidigare. För att backa bandet lite så är det viktigt att förstå att jag har under merparten av min uppväxt flyttat runt en hel del och har egentligen inga rötter på det traditionella sättet. Fick häromdagen lära mig ett uttryck som kommer väl till hands när folk frågar vart jag kommer ifrån.

"Jag är en världsmedborgare..."

Mitt kära Växjö är den plats jag bott på längst och jag antar att jag kan säga att det är Växjö som är mitt hem. Men, nu befinner jag mig på annan ort igen för första gången på rätt många år och idag slog det till.

Jag har hemlängtan...

Har dock varit sjuk ett tag nu och psyket tar ju ofta lika mycket stryk som kroppen när man känner sig svag och ynklig. Dessutom är det väldigt mycket kul planerat där "hemma" så jag antar att det bidrar till att man längtar "hem".

Eitherway, en dag i taget och allt det där som jag brukar säga. Och visst är det så vi måste förhålla oss till våra liv. En dag i taget... Mycket mer kan man inte göra och det handlar ju bara om att försöka göra det bästa med det man har.

På en lite mer positiv not kan jag länka ett riktigt roligt klipp jag såg idag. Enjoy...

Så merparten av dagen har spenderats i bilen och tro mig när jag säger att kommande inlägg kommer att bli ett mästerverk i form av prosa och väl vaälda ord. Om jag bara hade kommit ihåg allt jag lyckades komponera i min trötta lilla hjärna medans jag färdades från kust till kust... Så, detta inlägget kommer nog inte alls reflektera det geni jag stundtals tror att jag är utan kommer nog bara bli en kakafoni av svammel, som vanligt.

I vilket fall som helst så blir det ju lätt så att tankarna rusar när man sitter ensam i en bil timme efter timme och när hjärnan tar över vet vi alla hur det brukar sluta. Oftast aldrig bra...

Häromdagen spenderade jag lite tid med en gammal vän och efter att ha susat ner för en flygsträcka och, som vanligt, låtsas att jag var ett jetplan så ställde jag frågan: "Funderar du aldrig på vart alla småvägar längs med landningssträckorna leder? Jag menar det måste ju finnas massor med balla hemligheter ute i skogarna." Fick då till svar "Nej". Fanns inte ens en eftertanke utan "Nej" kom som om det var på beställning. Och då blev jag helt paff... Jag trodde alla funderade på sånt. Men, ju mer jag tänker på det inser jag att så inte är fallet. Och när jag tänker tillbaka på alla mina tidigare relationer så inser jag att INGEN av dom jag varit tillsammans med har haft den där "Tänk om what if kanske om för 100 år sedan" utforskande driften som jag har.

Vart finns den kvinna som självmant stannar upp och läser ett plakat fastspikat på ett gammalt hus bara för att någon, vid något tillfälle, faktiskt tog sig tid att göra plakatet och fästa det där. Och vart finns den kvinna som på en promenad kan stanna till och titta på ett nedfallet träd och fundera på allt det trädet sett innan rötterna gav vika? Och hur kommer det sig att ingen jag träffat kan se undret i att befinna sig på landet, bland vikingagravar och bara föreställa sig hur det såg ut där innan alla elledningar, vägar och hus dök upp. Vart finns den kvinna som kan skratta åt ett roligt ord, leva sig in i en låt och föreställa sig hur det hade varit att vara hjältinnan i en vacker låt, den kvinna som ser svaret på livets gåtor i ett höstlöv eller kan se Cartmans ansikte i en halväten baguette.

Finns du, hör av dig...

Så, berätta....

Det är ingen hemlighet att jag tycker om USA och det mesta av det man får i släptåg genom att göra just det. Men idag läste jag något och jag kunder inte annat än stilla för mig själ le och tänke: "Endast i USA".

Jag lider av tillfällig dyslexi. Dvs jag läser ofta saker, reagerar, läser igen, och igen, och igen och efter typ 5 minter ser jag vad det verkligen står. Då kan man inte annat än att skratta. Senaste nu var när jag kom ner i tvättstugan och läste "Ansiktsskrynkel" på tvättmaskinen. Jag skojjar inte när jag säger att jag var tvungen att läsa det 10 gånger, ta kort, öppna maskinen, ta ur tvätten och läsa det igen innan jag såg vad det stod.

OK.. Så gårdagen spenderades, uppenbarligen, i ältandets tecken och även om min mörka, kreativa sida frodas i den dysterhet som kommer med allt vad krossad kärlek, förlorade vänner och avsaknaden av närhet innebär så är det i all ärligehetens namn sååååå mycket roligare att må bra.

Jag vaknade imorse och mådde bra. La mig rätt tidigt igår, sovit väldigt gott. Jag hade ingen anledning att inte må bra när jag vaknade.

Finns inte en chans att någon där ute som spenderar lite tid på internet har missat det senaste youtub fenomenet med 5 personer som spelar på en gitarr (För er som missat det kommer klippet längst ner i inlägget) men jag vill ta en liten paus i hypen och promota orginalet.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja vad det gäller det här inlägget...

Såg denna bilden länkad på FB idag och tyckte den var riktigt rolig. Roligaste var dock att det faktiskt var en Sosse som länkade den. OM det är något jag märkt så är det att politiker är väldigt revirinriktade och så fort man skämtar om, eller säger något ont om politiken så är det klor och huggtänder ut direkt.

Klockan har knapp slagit 00:00 och ändå är stora delar av året redan inbokade på en hiskans massa roliga event.

Jag tror inte jag känner en enda person som inte på en daglig basis säger till sig själv, och andra, att det är dags att förändra sig.

Så i alla hypade SciFi filmer pratar man hela tiden om ljusets hastighet. Och våra vänner som tror sig veta liiiite mer om allt än man själv gör proppsar för att om det bara händer kommer livet se helt annorlunda ut. Ja, det stämmer för om vi kan resa så fort skulle man kunna resa från Sverige till Usa på någon sekund men vad innebär detta för rymdresorna?

Hej vänner och god fortsättning. (För jag antar att det är det man säger)